Bammies Blogg

I år räknar vi inte dan för dan så där eftersom vi skall fira julafton på juldagen. Man får ta seden dit man kommer och på Irland firar man på juldagen. Jo, det ser faktiskt ut som om vi skulle komma iväg imorgon. Inga stora katastrofer just nu i alla fall. Bara att jag börjar bli förkyld och att jag måste ta mig till tandläkaren för jag bet av en tand i lördags. Jag ger mig själv fina julklappar va? :( Väskorna är så gott som färdigpackade och vägda. Idag skall jag hämta sonen och flickorna för imorgon bär det iväg. Tjejerna är så spända över att de skall flyga för första gången. Vi har tagit det lungt i helgen eftersom jag börjar bli förkyld och det vet vi ju hur det brukar bli men jag har packat ner så mycket medecin som helst så vi hoppas ju att det skall gå bra. Nu go vänner önskar jag er en JOD JUL!

Idag var det meningen att jag skulle ladda upp alla mina julkort men så blev det inte. Varför undrar ni? Ja, kära vänner hur gör man när man inte styr över sitt liv? Klockan 13,30 idag möttes pappa och jag för att skriva ut mamma från sjukhuset. Det kändes bra efter fyra veckor att hon får komma hem. Tyvärr har den sista drabningen med lunginflamation och allergireaktion tagit hårt på hennes krafter. Så hon är inte speciellt pigg kan jag säga. Vi har dock fullt stöd bakom oss vad det gäller hennes fortsatta behandling. Så nu hoppas jag att hon får piggna till hemma i soffan framför brasan. Pappa var otroligt glad för att hon kommit hem. Jag skall ringa imorgon och höra hur det är. Efter att ha varit med och skrivit ut henne var jag och köpte lite julklappar som vi skall ha med oss till Irland. Det är inte helt lätt att köpa julklappar som ej tar plats och ej väger någonting. :) Väl hemkommen så tar maken bilen för att köra till sonen och kolla läget. Vi har varit lite oroliga för honom då han bara har praktiska bakslag hela tiden. Innan maken ens hinner upp till sonen får jag samtal om att sonen befinner sig på sjukhus. Just nu sitter jag här och är superorolig för sonen och maken har åkt till sjukhuset. Jag hoppas att han har färsk information med sig hem. Imorgon är det ett år sedan sonens liv rasade totalt och jag är mycket kritisk till samhällets vilja till att hjälpa. Den stöttning sonen fått är av familj och vänner. Väldigt lite från samhället kan jag säga. Som mamma har man inte heller rätt att söka hjälp för sin vuxna son men hör och häpna! För sin mamma kan en dotter och en son få hjälp. Hur rimmar det? Kanske kommer det foto på mina julkort någon dag. Vi får se. Jag förstår om ni inte längre orkar besöka denna trista blogg. Kram ändå till er som orkar.

Tänk om man hade kunnat vinna en biljett till detta tillfälle. Stena Line och Arkivet har fixat årets scraphändelse. Den hade jag gärna velat vara med på men ack så mager vår ekonomi är just nu. Inte blir den bättre av alla nära och kära som blir sjuka och ligger på sjukhus. 2009 önskar jag blir ett betydligt "friskare" lättare år än 2008 som bara har innehållit sjukdomar och problem.

Jisses vilken helg vi hade. Jag hämtade flickorna i fredags efter skolan och så åkte vi till Kungsmässan. Där fikade vi och sedan var tjejerna i sitt älskade lekrum. Under tiden snurrade jag bara runt och gjorde ingenting. När vi kom hem kom vi på att barnen kunde ju åka och lussa hos min svärmor och det gjorde de med farfar. Det blev väldigt uppskattat kan jag säga men vem kan motstå dessa två små gurkor i lusselinne och krona? Efter det åt vi taccos och tittade på idol. Som vanligt var det bara att somna och missa det spännande. Tur att webben finns. Lördagen startade med frukost och sedan åkte farfar och tjejerna och köpte present till mig. Jag fick värdens sötaste ängel av tjejerna (som farfar fick betala). Sedan åkte vi till min mamma på sjukhuset och lussade henne. Även pappa var där. Följande samtal utspelades mellan 5åriga Emelie och Hälsömormor. - Hälsömormor, får jag säga en sak? - Javisst får du det lilla vän. - Jag har faktiskt saknat dig Hälsömormor. Detta får en farmor att smälta kan jag säga och för att inte säga en Hälsömormor. Efter det att vi varit på sjukhuset var det Liseberg som gällde. Gisses vad roligt det var och de planerade fyra timmarna blev nästan sex. Tjejerna åkte massor och vi fikade och vi var i Tomteverkstaden och bland djuren. Vi hann inte med allting ändå. Men två trötta tjejer lämnade vi över till mamma kl. 22,10 på lördagskvällen. Vi lovar att vi skall göra om det igen. Fast gärna med minder folk och med mer tid. Söndagen gick i födelsedagstecken. Vilket innebär att jag lagade traditionell söndagsmiddag för föräldrar på båda sidor. Allt gick bra fast jag var lite orolig över såsen. Det är ju så att i år var första gången jag hade kalas utan att min mamma var med och hennes uppgift är att se till att såsen är god. Jag saknade henne gättemycket. Fast det är ju bara att gilla läget. Imorgon onsdag kommer hon hem i alla fall. Jag var hos henne en snabbis idag och hon är inte jättepigg kan jag säga. Denna sista vända med lunginflamation och allergireaktion har tagit styggt. Jag hoppas att hon hämtar upp sig snabbt och kan njuta över att vara hemma efter 4 veckor på sjukhus. Nu försöker vi se fram emot att åka till Irland och hålla familjen samlad. Tråkigt att mor och far inte kunde följa med men ingenting att göra åt. Tack för att ni orkar läsa. Jag har gjort julkort och jag kommer att ladda upp dem här snart. Kram till er alla.

Jo visst finns jag här men jag är så trött så trött. Jag har äntligien fått tillbaka min stora data igen efter kraschen men jag är låmgt ifrån klar med den. Det är segt och jag har svårt att samla mig.

Nu har min mamma varit snart fyra veckor på sjukhus och det var meningen att hon skulle ha permis fredag em till söndag em för att om allt var bra bli utskriven på måndag men när jag kom dit idag så har hon feber och imorgon skall hon starta med antibiotika. Eftersom hon är så extremt allergisk mot medecin kommer hon inte att få permission över helgen och det slog hårt både mot henne och pappa.

Vår förhoppning nu är att hon kan komma ut på permis på söndag och komma hit till mig som fyller år och kanske komma hem i slutet på nästa vecka. Jag hoppas det för det ser så bra ut för henne nu.

Annars rullar livet vidare och vi gör allt vad vi kan för att hålla oss flytande. Det är dock inte alltid så lätt kan jag säga. Fortfarande har vår son problem men de växlar ändå och just nu är det positivt med honom. Dock inte för alla problem han ställs inför.

Jag är ändå glad för att ha pratat med yngste sonen och hans familj över skype idag. Så skönt att få se och höra dem.

Några julkort har det blivit och nu hoppas jag även få iväg dem. Jag vill även fota och lägga in dem här. Vi får se hur det blir med det.

Liseberg och barnbarn blir det ändock på lördag och det skall bli kul.

Vi hörs igen.