Bammies Blogg

Hon skall vara här och för alltid finnas för mig eller???? Ja det är vad jag har velat hela mitt liv. Hon finns där och är min stöttning i vått och torrt. Jag är inte alltid vän med henne och vill inte alltid höra hennes sanningar men min mamma är hon. Eller var! Nog har jag vetat den senaste tiden atthon inte mått bra och tyvärr har jag inte kunnat stöttat henne då hon inte varit det stöd jag behövt i min stora kris.


Men idag händer det som inte får hända! Hon blir sjuk och får åka ambulans till sjukhuset.  Nu är min stora staka pappa inte så stor längre. Han gråter som ett barn och är i ett chocktillstånd. Som tur är så har mamma fått en lindrig stroke och har fått en glidarfil in till experterna.

Dock har det varit tufft. Hon har varit helt apatisk och förvirrad. Hon har inte legat på sjukhus på över 40 år. Jag har beslutat över henne, duschat henne och varit med henne på toaletten. Jag har sett till att hon har ätit, drucket och har pratat med personalen. Jag och Johan har gråtit skrattat och haft värdens sorg över vår mamma och mormor. Nu har det vänt och hon är mycket piggare. Hon går igenom undersökning efter undersökning och det ser ganska bra ut för henne,

Tyvärr är det så att när hon väl kom ur sitt apatiska tillstånd så pratar hon oavbrutdet om allt och ingenting. Jag lovar att hon inte är tyst ens två sekunder åt gången och det är ganska tärande att vara där men jag är ändå glad att hon är hos oss och inte är apatisk.

Pappa har det nog ganska jobbigt och jag blir så lessen när jag ser honom men som tur är så har Mats kommit hem idag och jag kan kanske slappna av lite grann.

Tyvärr hände det en konstig sak med mamma idag när vi fikade och vi blev väldigt rädda. Det var som om hon försvann en studn och det kom konstiga ljud från henne.  Detta varade bara några sekunder men hon kom då på att det händt ett par g¨ånger tidigare sedan hon fick stroken. Jag ilade iväg och hämtade sjuksöterskan och det gjordes massor av nya tester på henne och så skrevs det in i jornalen så läkaren vet imorgon. Vi får se vad detta blir.

Jag är så orolig för framtiden och jag sover nästan ingenting. Jag hoppas att jag snart får lungn och ro men det ser inte ljust ut.

Två härliga flickor var här från lördag till söndag och det var helt underbart. Jag har längtat så efter dem. Anders åkte till Irland i lördags morse och Elin och flickorna åker nog ganska snart om allt är bra och det är det just nu.

Scrappa skall jag göra men just nu lutar det mer åt att packa ner allting då vi skall tapetsera om kontoret/scraprummet. Jag har aldeles för mörka tapeter för ett scraprum.  Vi får se när skapandet är igång igen. Just nu är nya tapeter uppe i sovrummet och så fort vi hinner skall vi ut och köpa nytt golv samt ny taklampa. Mycket spännande men som sagt jag vet inte vad vi kan prioritera. Mamma kommer först!

Kram till er alla. Tac´k för att du orkade läsa och ännu större tack för en kommmentar.