Bammies Blogg

Ja, det är nog det jag behöver göra nu. Jag kom just hem från begravningen och många tankar snurrar i huvudet. Bl a varför går man på en begravning? Det måste finnas många olika anledningar till det:

Man vill hedra den avlidne.
Man vill hedra närmast anhöriga.
Man gör det för att andra vill det.
Man gör det för att man är väluppfostrad.
Man gör det för att man är nyfiken.

Varför gick då jag på denna begravning? Jo, det var nog lite av varje som gjorde att jag gick. Min kusin som endast var 52 år har jag inte träffat många gånger i vuxen ålder. Senast var nog när mormor dog och det är längesedan kan jag säga. Varför har jag då inte träffat honom? Jo, det är så att han i sitt hela vuxna liv har haft problem med droger och missbruk. Han har levt ett helt annat liv än vad jag och övriga i släkten. Hur skall man då kunna träffa honom? Nog kände jag en sorg över att inte fått lära känna honom mer innan han dog men nu är det för sent att göra någonting åt det.

Han har två jättefina barn såg jag. De har säkert inte haft det så lätt genom åren men älskade honom ändå.

Sedan hade han massor av kompisar som var på begravningen också. Alla var så sorgsna över hans bortgång och jag förstod att han var mycket omtyckt i sin krets som nästan bara bestod av missbrukare. De ärade min kusin på dett väldigt speciellt sätt. De hade med sig ett gäng duvor som de släppte lös utanför kyrkan. Duvorna flög åt alla håll vilket tydligen är ovanligt för det brukar flyga i flock. Då utbristen en kompis: De är precis som X (jag vill inte skriva ut  hans namn här) De flyger sina egna vägar. Då skrattade alla.

Sammanfattningsvis så var det en väldigt fin begravning i en fin liten kyrka. Min kusin fanns redan i en liten urna och vid urnan stod ett foto på honom. Sedan var det smyckat med ljusa fina blommor.

Efter begravningen var vi 12 stycken som åkte iväg och åt lunch. Mostera mi och min morbror hade bröllopsdag idag och de ville gärna gå och äta lunch. GRATTIS till er igen. Det var faktiskt riktigt trevligt att träffa släkten och prata lite. Både kusiner, mostrar och morbrorar och så mina föräldrar och bror.

Sedan tog jag min morbror med mig och åkte till K-backa igen. Jag tror även min morbror här i stan var glad att han följt med idag.

Nu sitter jag här och funderar och sammanfattar denna dag för att sedan kunna lägga den bakom mig.  Vad jag än kände, tyckte och grubblade över innan jag beslutade mig för att gå så är jag ändå nöjd att jag gjorde det.

Nu skall jag sätta mig lite i den underbara solen.
Kram till er alla och tack för kommentarer.

Idag skall jag på begravning. Det är en kusin till mig som har dött.  Jag har just tittat på kartan hur jag skall köra dit. Jag har en morbror som bor här i Kungsbacka och honom skall jag ha med mig också.

Igår var jag på vårdcentralen och träffade en coath (stavning?). Det är ett projekt som de har på vc. Det är ett team som skall hjälpas åt med att få ut mig i arbetslivet igen.

Teamet består av: Läkare, Coathen, Psykolog, sjukgymnast och Handterapin. Jag tyckte att det var ett bra samtal vi hade. Inger som hon heter hade stor kunskap om möjligheterna att komma ut i arbetslivet. Jag ser fram emot fortsättningen. Fast det kändes lite konstigt att föra ett sådant samtal på vårdcentralen.

Sedan var jag på Xtravagansia. Ett ställe som just öppnat här i kommunen. Det är ett viktcentrum. Det verkade vara ett bra viktcentrum med både träningsrum och samtalsrum. Tyvärr var det ganska dyrt och så givetvis var det en diet med något slags pulver. Jag får nog ligga lite lågt med detta.

Igår kväll var vi och tittade på ett hus men det var ingenting för oss. Det var tre saker på en dag och det blev lite för mycket kände jag.

Igår monterade jag lite nya stämplar så nu är jag nog på G igen. Det har varit lite dåligt på scrapfronten i sommar men nu kanske jag kommer igång igen. Jag gjorde ett kort till Emelie i lördags och det var jätteroligt.

Ha det så bra vänner.
kram

Jag läste igenom vad jag skrev igår kväll och oj vad jag var djup. Men ibland måste man ju vara det också. Jag är också en sådan person som hatar rykten och jag försöker alltid att stoppa dem.

Men jag förstår inte hur är folk funtade när de skapar ett dåligt rykte? Ibland kan jag förstå att det kan bli en höna av en fjäder när någonting har snurrat runt ett tag. Det beror ju på att människor tar till sig saker på olika sätt. Men hur kan man medvetet skapa ett rykte där det bara fanns ett ord sagt? Det är ju ren lögn. Och människor som ljuger har ingenting att hämta hos mig. Men så är ju rättvisa och ärlighet mina ledord.

Ja ja nu skall jag inte trötta ut er mer med detta. Jag har mina härliga kompisar på campingen som inte tror på sådant här och som tur är är det bara några få som ställer till det. Det roliga är ju också att med tiden så blir ju dessa människor genomskådade.

Idag lyser solen igen och det är underbart. Tänk att det är så fint väder i septemper.

Ha det gött go vänner.

Inte trodde vi att det skulle kunna gå men det gjorde det. Fredagen gick mest åt till att sova. Kanske inte helt fel med tanke på hur mycket bedövningsmedel jag hade i min kropp. Jag var bara vaken för att äta lite. Natten till lördagen var ganska jobbig. Jag vaknade många gånger genomsvett och orolig efter en rad av mardrömmar. På lördagen kände jag mig jättepigg även om det gjorde lite ont. Glad i hågen beslutade vi att åka på kalas hos Emelie och efter det åka till campingen.

Tanken var god men kroppen var motsträvig kan jag säga. Efter dusch och påklädning fick jag gå och vila. Efter en stund åkte vi dock på kalaset och det gick bra. Efter det körde vi ner till campingen och var där kl. 19,30. Det var lite tufft att sitta i bilen så länge men jag lutade sätet och försökte vila. Väl där nere var vi en kort stund hos Sune och Helene sedan gick vi hem igen. Jag sov underbart gott denna natt och kände mig mycket bättre under söndagen.

Söndagen tillbringade jag genom att gå runt och prata med folk och vara i receptionen. Det var tillräckligt kan jag säga för så trött jag blev. Inte blev det bättre av att Max fick ett ryck och stack iväg och skulle leka med en annan hund. Problemet var att jag var i andra ändan och när kopplet tog slut trodde jag att alla stygn åkte med. Resten av dagen fick han tillbringa med husse i en traktor. Max älskar maskiner. :)

Någonting som är otroligt roligt är att vi idag hittade på anslagstavlan en A4-sida med massor av rosor till oss i receptionen och en text med: Vi älskar er! Gladare kan man inte bli än över någonting sådant. Fast vi har fått otroligt med possitivt till oss om hur bra vi har fixat denna sommar. Allt sådant värmer då vi vet att vi inte alltid kan vara alla till lags.

Om man skall säga någonting mer om campingen (det finns väldigt mycket att skriva igentligen men jag tiger om det mesta med tanke på att berörda kan läsa min blogg) så är det hur vi "aktiva" är helt otroligt faschinerade (oj stavning) över hur rykten uppstår och framförallt rykten om saker som helt 100% säkert inte har talats om kommer igång och framförallt framförs. Vet ni hur det går till? Vi har listat ut det och det är ett fult sätt kan jag säga.

Angående att rykten sprids så kan jag berätta att de flesta just för tillfället har varit runt mig. (Denna gången alltså tidigare har det varit andra). Jag struntar i dessa rykten igentligen men jag tycker att det är så tråkigt när andra mår dåligt av dessa rykten. Ett rykte är att jag har bränt ut mig på campingen denna jobbiga säsong och att jag nu kommer att vara hemma och vila i oooootaliga veckor. Jag är också så utbränd att jag helt tappat greppet och sitter och dricker vin i receptionen. Detta gör jag för att jag är utbränd.

Dessa rykten (bara ett av många) är helt fel. Jag är inte utbränd men när det var som värst med översvämningarna var jag orolig för att det kunde gå åt det hållet. Jag fick oväntat hjälp av min amerikanare och behövde aldrig bli utbränd. Jag sa till en viss person att jag varit orolig för att det blivit för mycket men jag sa inte mer. Att jag druckit vin i receptionen och helt tappat greppet är helt tagit ur luften. Vem fan tar med sig vin till receptionen när den är öppen??? Jag lovar att ingen av oss i receptionen hade tillåtit det. Vi vet även var detta rykte kommer ifrån. Det som är tråkigt är att jag har flera kompisar som mådde väldigt dåligt av att jag var utbränd och inte hade talat om det för dem. Det roliga är att de är så glada över att ryktet var falskt.

Det mest tragiska är att vi vet vem som sprider ryktena men att det är så svårt att få slut på dem. Hur du än försöker konfrontera personerna så lyckas de glida undan. Jag hatar också människor som är så små att de ligger och smyglyssnar runt våra husvagnar och förtält. Hur kan människor sjunka så lågt???

Sedan finns det ju alltid en uns sanning i ryktena och letar man länge så kan man hitta dem. T ex min utbrändhet. Ja, när det var som värst och vi sov med gummistövlarna på gjorde mig rädd. Men jag stoppade det i tid. Att jag druckit vin i receptionen för att jag är utbränd bottnar i att förra året runt kl. 22,00 var jag och en kollekga Gunilla uppe i receptionen för att jag skulle lära henne en sak. Vi hade var sitt glas med oss upp. Jag kommer inte ihåg om det var vin, dricka eller drink vi hade med oss men en sak kan jag garantera: Receptionen var stängd sedan flera timmar tillbaka och ingen var onykter. Så lätt kommer rykten igång!

Vad vill jag då säga med detta? Jo, snälla medmänniska. Lyssna gärna på ett rykte men ta reda på fakta innan du för det vidare. Oftast är de inte sanna och fler än baktalad person blir berörd.

Ett annat kul rykte var att när vi blev granskade av polisen en pubkväll så fick vi snabbt reda på att fullast på pubkvällen var min make. (Det roliga var att vi hade stressat ner till denna pubkväll med maken vid ratten och 30 minuter försenade  ångade vi in). Maken hade hunnit att köpa en öl och tro det eller ej men cia halva var urdrucken"!!!

Jisses säger jag bara!!! Och många fler sa samma sak. Min man är riktigt onykter kanske var tredje fjärde år så där. :)

Vad vill jag nu med allt jag skriver? Jo, snälla lyssna inte ta reda på fakta. Det är så vi har klarat oss utan att de onda krafterna kunnat splittra oss. Varje ord som är sagt är förmedlat till oss alla. Det är det bästa sättet att döda dåliga rykten och att inte kunna splittra ett gott gäng. Otur till er som trodde att ni skulle lyckas. :)

En annan sak jag också vill ta upp är att jag blir så glad när jag ser statistiken över alla som är och läser på min blogg. Jisses vilket uppsving det är vissa dagar. Man blir så himla glad över att se denna statistik men en liten tråkig sak är att endast någon ynka procent skriver någonting. Tänk vad roligt att få veta vem det är som läser min blogg.

Så jag säger bara tack snälla ni som lämnar en hälsning till mig. Det värmer så gott!

Jo det är jag allt och jag överlevde ändå. Fast att åka hem igår som var meningen var otänkbart. Ingreppet gjordes under lokalbedövning och den ville inte riktigt ta som den skulle. Så stundvis gjorde det ganska ont. Och de kunde inte söva mig eftersom jag behövde agera själv emellan åt. Sedan hade jag en förmåga att sluta andas med gämna mellanrum. Så jag fick ganska mycket syrgas också. Det var rädda för att astman skulle ge sig till känna men det gick bra.

Så det bler massor av smärtlindringsmedel och efteråt också flera smärtlindrade tabletter. Inte gick det att sova i natt heller. Dels gjorde det ont när jag rörde mig dels hade jag en ganska sjuk människa brevid mig. Men vad gör det? Jag kan ju sova nu när jag är hemma igen.

Personalen var helt underbar kan jag säga. Både på OP och på avdelningen. Rosor till dem alla.

Nu är jag sjukskriven till den 20 september. Jag får inte lyfta eller springa och så där men det skall väl ordna sig.

Ett tips om man ligger på sjukhus och tiden går långsamt är att lyssna på en CD-bok. Jag har lyssnat på Helene Turstens Guldkalven och det har gjort att tiden har gått ganska fort. Perfekt även på natten när man inte kan ha lampan tänd.

Nu skall jag vila och ta det lugnt. Tack alla för att ni hållit tummarna.

...nu åker jag till Varbergs sjukhus och jag vill inte det. Är så himla harig. Aldrig har någon skurit i mig förut men idag skall de. Vid 14-tiden sker det.

Vi ses igen hoppas jag.

Tiden bara rusar iväg och jag förstår inte vart den tar vägen. Helgen tillbringade vi i husvagnen och det var inte helt fel kan jag säga. Vi var båda två fruktansvärt trötta efter alla kvällar hos svärfar och den känslostorm det var där.

Väldigt många har packat sina förtält och faktiskt har många också lämnat campingen. Det känns lite vemodigt att det går mot slutet igen. Campingen stänger inte förrän sista helgen denna månad men jag tror att många har tröttnat eftersom det varit så dåligt väder. Vi har inte börjat packa ännu och orkar knappt tänka på det heller ännu men det ordnar sig säkert med tiden.

På torsdag skall jag till Varbergs sjukhus och göra ett litet ingrepp. Det ser jag inte fram emot. Efter det så får jag inte göra så mycket på ca 4 veckor. Då är det slutflyttat för mig. :) Alltid en fördel!

Helgen som kommer skulle vi behöva dela oss på flera ställen. Det är visning av svärfars hus, vi skall på kalas till Emelie, jag har en morbror som fyller 65 och vill mamma att vi gör någonting samt att campingen behöver Mikael. Till råga på allt vet vi inte hur jag mår. Ja, ja någon lösning blir det väl. Det är bara det att jag inte kan planera som stör mig.

Tack för att du läser min blogg och lämna gärna en kommentar för då blir jag så glad så glad.

Ja idag känner jag mig inte så munter kan jag säga. Jag är sur och arg så det skvätter om det. Tyvärr kan jag inte skriva om vad det igentligen handlar om eftersom berörda kan ta illa upp. Vilket jag igentligen inte borde ta hänsyn till men det gör jag ändå.

Men det är så att i vår familj har vi alltid fått lära oss att hjälpas åt. Om någon behöver hjälp så hjälper man. På så sätt blir det lättare för alla. Tyvärr är det inte så i alla familjer och när girighet och lathet är viktigare än att hjälpa till då blir jag inte glad kan jag säga. Inte nog med att mer arbete faller på dem som hjälper till man sårar också andra på det sättet. Men kanske är det så att man skall vara sig själv närmast och inte bry sig om andra. Vad vet jag.

Imorgon åker vi till campingen igen. Det skall bli skönt för det var längesedan vi var där. Förra helgen gick åt till att rensa och slänga i ett gamalt hem. Ja, nu är det så att det är inte vi som flyttar men någon som står oss nära och behöver mycket hjälp. 

Tyvärr går det ju mot slutet av campingsäsongen och det är dags att förbereda för nedpackningen av förtält mm. Det känns lite vemodigt eftersom hela säsongen liksom bara försvann. Men det är som det är. När denna pågående flyttning är över är det dags för nästa. Anders och Elin har köpt hus och skall flytta i sluttet av september. Jag förmodar att vi kommer att vara med där också. Som tur är vet jag att där hjälps vi alla åt. Då går det mycket lättare.

Kram till er alla som orkat läsa mitt förvirrade inlägg.

Ja, så har det blivit men det skall jag ändra på nu när jag är hemma lite mera. Jag åkte hem i onsdags kväll och var hemma till på fredag em.

På torsdagen träffade jag en kompis och på fredagen var jag och svärmor hos svärfar och började rensa ut i hans gardrober.  Det var ett tufft jobb men mycket blev gjort.

På fredag kväll åkte vi ner till vagnen igen. Vi bara slappade på fredagen för jag har fått så förbenat ont i min kropp igen. Under lördagen satt vi några stycken och gjorde upp framtidsplaner för campingen och på kvällen var det sektionens kräftskiva. Det var jättetrevligt och framför allt väldigt gott. Till och med vädret var på gott humör!

Söndagen var ganska slapp kan jag säga. Inte var det mycket vi gjorde. Jag var i receptionen på em bara. Vi åkte hem ganska sent på söndag kväll. Max har varit hos farmor denna helgen.

Igår, måndag, åkte jag och svärmor upp till svärfar igen. Vi var och tittade på lägenheten igen. Tyvärr så fick vi inte nycklarna igår men det får vi under veckan. Även svägerskan var med igår och då passade vi på att gå upp på vinden. Mikael kom upp efter jobbet och hade släpkärran med sig. Nu är vinden tom! Alla gardrober med dukar och gardiner är rensade och en släpkärra står här utanför med massor av skräp. Vi höll på i 10 timmar igår. I och för sig stressar vi inte men dödstrött är jag en då. Ont har jag också men vi känner oss väldigt nöjda.

Idag är vi hemma och vilar. Imorgon skall vi åka upp igen. Då skall vi snygga till huset lite för på torsdag kommer mäklaren och fotograferar. Sedan är det tänkt att vi skall vara hemma under helgen och då blir det mera tid hos svärfar.

Ja, det var lite om hur jag har det. Nu skall jag kila iväg och se hur ni har det.
kram till er alla.

Ja, inte för mig för jag har ju ingen men Mikael åkte hem ikväll och börjar arbeta imorgon. Det är många som har lämnat campingen idag och det känns lite tråkigt.

Inte heller blev ju sommaren vad vi ville och trodde. Vi har ju nästan bara vadat runt i vatten. Det är stora kontraster om man gämför med förra året.

Dock har båda sönerna varit här i omgångar och det har varit trevligt. Även Mats och Einar har varit här. Men det där med spontana långbordskvällar har vi bara haft en gång i år och det var innan midsommar.

I går kväll kom det 28 mm regn på ett par timmar och det gjorde att än en gång var campingen full med vatten. Denna gången gjorde vi dock ingenting åt det och det har sjunkt undan bra. Nu när det inte är fullbokat är det ju lättare att att hitta torra platser till gäster som kommer.

Jag har gjort två kort i veckan som gick (bild kommer senare). Det är de första på hela sommaren och det var beställningskort. Jag har inte hunnit p g a allt vatten. Jag kommer att åka hem på onsdag och då tror jag att scrapsakerna också får åka hem.
 
Nu när man kan vara hemma lite mer så hoppas jag kunna skapa lite mer men jag vet inte vad det blir för tid. Vi skall nu hjälpa svärfar att sälja huset och att rensa ut det också. Han har fått en jättefin lägenhet som han skall flytta till.

Nu skall jag titta på Beck. Ha det bra goa vänner.
kram

Vilka underbara dagar vi har haft nu. Tur att jag tjatade på Mikael att ta senare semester.  Idag har jag til och med badat. (Jag badar inte under 20 grader på grund av värken) Att vara campingvärd är också mycket lättare nu när vi inte har detta eviga regnande. Fullbokat är det också så det är en liten bonus till campingens ekonomi.

Vad det gäller min mystiske amerikan kan jag säga att jag är fortfarande lika frågande till vad han gör med mig. Han kom till mig i förmiddags och ville jobba lite mer med mig. Jag är fortfarande avstressad sedan senaste gången men idag höll han på mina spända muskler i nacken och de blev bättre. Mycket bättre???

Detta är helt otroligt kan jag säga. Jag har ju gått hur många stresskurser/avslappningskurser som helst och inte lyckats slappna av så som han lyckas göra med mig. Jag tycker att det känns lite hokus pokus men nytta gör det.

Idag lämnade han campingen för några veckor i Stockholm men han kommer tillbaka i slutet av augusti. Då skall vi träffas igen. Jag har fått adressen till hans hemsida samt telefonnummer. Tyvärr glömde jag adressen i husvagnen (jag är i receptionen nu). Men det blir fler tillfällen.  Jag återkommer.

Hoppas att ni alla mår bra och jag längtar lite tillbaka till min dator där hemma.

kram till er alla.

Jag har varit med om en underlig sak kan jag säga. I lördags kväll hade vi grisfest på campingen. Den var jättetrevlig. Två grisar hade grillats under hela dagen och det var jättegott. Nu var det inte det jag skulle skriva om utan vad som hände senare...

... vid något tillfälle under kvällen när jag var ute och luftade mig kommer en kille, Mats, på campingen och säger att jag måste följa med honom och höra på en häftig sak. Jag hade inte lust men just den här killen har en otrolig förmåga att övertala en till saker.

Vi gick till en husvagn där det bor en familj som i huvudsak bor i USA. De bodde på campingen även förra året så vi känner dem en del.  Hon är svensk och han amerikan. Jag vet också lite om att han håller på med Thai Shi och Shi gong (stavningar?) Jag har dock inte blandat mig med dem eller det de håller på med.

Mats ville att de skulle förklara för oss vad det var som amerikanen höll på med. Han förklarade lite för oss och det handlade om någon sorts kraft han hade att känna och ge energier. Jag var måtligt intresserad och aktar mig noga eftersom jag är campingvärd men innan jag visste ordet av hände någonting.

Mats försöker övertala amerikanen att demonstrera på honom men då säger amerikanen du har energier så det både räcker och blir över men henne vill jag hjälpa och det var jag.

Innan jag visste ordet av tog han i min nacke och jag kände att jag blev aldeles varm och konstig i hela huvudet. Sedan fick jag en kapsel med kinesiska örter som skulle göra att jag sov bättre. Jag skulle komma tillbaka nästa morgon igen.

När jag vaknade nästa morgon kände jag mig annorlunda. Lugn och mer avstressad. Helt mysko var det kan jag säga. Nu blev det inget av nästa morgon men på eftermiddagen kom hon och han till oss. (Hon är med för att hjälpa till att översätta) De berättade om att han arbetat som husbyggare dygnet runt i många år, varit gift och haft 3 barn, till slut somnade han bakom ratten och krockade blev illa skadad men återhämtade sig. Efter det fortsatte han som vanligt tills nästa olycka kom. Även denna gången krockade han eftersom han somnat bakom ratten. Då tog han tag i sitt liv och upptäckte då att meditera var något klart nödvändigt i livet. I samband med det upptäckte han också att han hade en förmåga att överföra energier.

Även denna gången höll han mig i nacken och i pannan och åter igen känner jag denna värmen och jag blev mycket lungnare.  Jag lovar er! Jag brukar inte tro på sådant här men det är sant någonting har hänt med mig.

Nu har vi varit hemma ett dygn och skall åka ner i kväll igen och då skall jag träffa honom igen. Så fortsättning följer mina vänner.

... ja, inte har det varit många timmar uppehåll. Det innebär massor av arbete för oss aktiva på campingen. Marken är så mättad på vatten så det behövs inte många mm regn förrän vi har stora pölar igen. Nu har vi dock pumpat vatten ut i havet i över fem dygn och jag hoppas verkligen att det inte fortsätter regna så mycket.

Jag kan bara konstatera att jag inte har lärt mig speciellt mycket av min sjukdom. Jag har tagit på mig alltför mycket ansvar på campingen (av den anledningen att de som skulle ta ansvar inte har gjort ett dugg). Allt regnande och alla campare blev för mycket och jag var nära att kollapsa. Det fanns de som försökte tvinga mig hem och vila men jag känner ju ansvar gentimot dem jag arbetar med och vägrade. Vi är alla lika trötta.

Och tyvärr har vi ju krafter kvar även i år som tycker att vi inte borde lyckas så bra med campingen så det kommer nya katastrofer hela tiden. Vissa kan jag inte skriva om här, inte ännu i alla fall men ett är då säkert. Vi hade inte behövt allt elende vi fått.

Trotts och tack vare) denna dåliga sommar och allt elende har ändå en hel del gjorts. Alla gator in till campingplatserna har grusats och gjorts iordning, samlingslockalen är så gott som färdigställd, en härlig trivselgrupp är bildad som fixat massor av kul saker m m.

 Så lite stolta är vi ändå trotts allt elende.

Nu hoppas jag på en fin augusti där man kan koppla av och ta det lungt.

Scrapbooking och korttillverkning vad är det?

Oj vilken tuff tid vi har haft på campingen. Så mycket vatten! Massor av platser har varit helt dränkta. Vägarna in till platserna har varit rena lervällingen.

Nu har vi dock fått grusat alla vägarna in till tomterna och även gjort iordning de platser som var ur funktion. Ett stor och dyrt arbete har det varit. Men nu skall vi klara oss denna sommar. Om några veckor när högsäsongen är över skall vi sätta oss ner och utreda hur vi skall göra med marken inför nästa år. Det helt otroligt vad annorlunda campingen ser ut i solsken.

Vi har ett jättestort tryck på platser. Folk nästan tvingar sig in. :) Och de som ligger här och skall åka hem vägrar att åka. Det är ett svårlöst problem eftersom vi har fullbokat men också roligt.

Men så trött jag blev av denna tiden. Jag tror att jag kan sova dygnet runt. Som vanligt återhämtar jag mig inte i första taget.

I tisdags hade vi 5-årig bröllopsdag. Den firade vi med att åka till Helsingborg, bo två nätter på hotell, äta gott, var i Helsingör och sov mycket. Trevligt!

Vi kom tillbaka till campingen igår torsdag. Vi var där några timmar och sedan åkte vi hem för att tvätta och idag skall jag till läkaren. Hoppas att det blir mer lyckat än förra gången.

Anders, Elin och Vilma har varit i vagnen sedan i måndags. De har blivit riktiga campare kan man säga. De trivs så gott i vagnen.

Anna-Lisa och Ingvar kom ner och hämtade Max i måndags för att vi skulle kunna åka iväg några dagar.

Max den stackarn har varit sjuk. Mikael var och klippte honom förra veckan och när de kom ner på fredagen var han så ynklig och jag kände inte igen honom. I och för sig brukar han inte vara så tuff de första dagarna efter klippningen men detta var konstigt. Det visade sig att han var sjuk och nu äter han antibiotika och han har även fått två sprutor. Vi har också fått reda på att man kan bli sjuk efter klippning. Inflamation i körtlarna kan man få.  Nu är han dock på bättringsvägen igen. Dock har matte och husse väldigt dåligt samvete för att de inte förstod att han var sjuk, Tur att han har en "farmor" som har bättre vett.

Nu skall jag åka till läkaren och sedan åker vi till campingen igen. Där vill vi ha massor av sol och det önskar jag att även ni får.

kram till er.

Ja det har de flesta platserna på vår camping. Vi har dock klarat oss någorlunda i år (vi har bytt plats) men många stackare har det inte så roligt. Vissa har väldigt hög vattennivå i sina förtält. De som har seglarstövlar ligger på gränsen att klara vattendjupet. Jag har något högre stövlar som tur är.

Det är inte bara campingen som har problem utan hela orten. Räddningstjänsten har arbetat intensivt i mer än ett dygn men det syns inte. Massor av stugägare har också översvämning och regnet fortsätter bara att ösa ner. Just nu har det faktiskt varit uppehåll i snart 20 minuter!!!! Jippi och hurra för det. De enda som är lyckliga är ungarna! De har kul i allt vatten.

Men jisses vad mycket jag har lärt mig om: Dreneringar, toalettfunktioner, Brunnar och framför allt hur mycket kan man inte lära sig om alla dessa amatörexperter??? Jag kan inte förstå att det finns så mycket människor som tror sig vara experter och vet ni vad? Alla har olika lösningar på samma problem.

Mitt i allt elende finns det guldkorn. Folk är trotts allt väldigt positiva och hjälpsamma. Jag är också väldigt glad över att få så mycket beröm för min insatts här på campingen. Inte gör det speciellt ont att det är vår förbundsordförande som gav en del av berömmet. :) Det behövs efter förra årets turbulens här på campingen.

Inte heller blir man ledsen av att ha ett gäng härligt positiva norrmän här. De är härliga kan jag säga.

Det var allt för denna gången. Nu hoppas jag/vi få sitta i vårt torra förtält och bara njuta ikväll utan fler missöden.

Kram till er alla.

I lördags var vi på kalas hos Anders och Vilma. Anders hade 25-års kalas och Vilma 1-års kalas. Det var jättetrevligt och god mat men oj vad trött man ändå blir. Så mycket människor på relativt liten yta gör att man blir helt slut. Vädret var dock bra och det innebar att man även kunde vara ute.

Igår var det också fint väder. Emma och barnen kom hit. Mikael höll på och storstädade bilen vilket fick fart även på Emma. Johan kom med tåget några timmar senare. Han och Mikael åkte till jobbet och byggde högtalare.

Emma, flickorna och jag åkte till Kungsmässan ett par timmar. Efter det så grillade vi och åt en god middag.


Sedan var denna helgen slut och nu är vardagen här igen. Idag vilar jag och gör ingenting vettigt. Jo en sak har jag faktiskt gjort. Ringt tandläkaren. Jag bet av en tand i lördags och det innebär ju fram med stora plånboken och pina sig ner till tandläkaren. Till råga på allt har min tandläkare semester så jag får en annan. Hur nu det skall gå???

Så härligt det känns när sonen har hittat hit till min blogg. Det har tagit tid kan jag säga men nu har han varit här. Otto heter han i tredje namn men om jag fått som jag ville när han föddes hade han hetat Otto. Det roliga idag är att han själv gärna velat heta Otto. Tyvärr föll jag för trycket och det blev inte hans första namn. :( Men Anders är helt okej också.

Kul med hans dotter också. Alla säger att hon är så lik pappa och alla säger att Anders är så lik sin mamma så kanske finns det en cirkel i det hela. Men nog är den lilla gurkan även lik sin mamma, Elin.

Jag älskar er alla och ser fram emot morgondagens kalas.

Till er alla kan jag bara säga att man är så härligt rik med två underbara söner som har två underbara sambos och dessa har gett mig/oss tre härliga barnbarn,

Inte heller kan man missa att man har en underbar bror som gett mig/oss en underbar brorson.

Tack för denna rikedom.

Igår fyllde vårt tredje barnbarn, Vilma, 1 år. Jag var bara tvungen att lägga in ett foto på henne här. Visst är hon underbart söt vårt lilla troll?

Idag fyller yngste sonen (och pappa till Vilma) 25 år. Grattis lilla gubben. :)

Idag skall jag på fotvård. Det har jag aldrig varit tidigare så det skall bli så spännande och se hur det är. Efter det skall jag åka ner till husvagnen. Vädret har varit underbart i flera dagar nu och jag hoppas verkligen att det håller sig över midsommar.

Jag önskar er alla en glad midsommar.