Bammies Blogg

Ja, visst var det så att jag överlevde. Det borde jag insett redan innan (och köpt en brunkräm för halva priset) men det var tufft ändå. Eller jag gjorde det tufft för mig själv och sådan är jag. Jag var ganska nöjd med mitt smink och tjockleken på mig är ju inte mycket att göra åt. Kläderna lite ok men den nya tröjan är nog en storlek för stor och det kände jag.  Men lite säker kände jag mig ändå.

Just när alla kom från Anders pappas sida satt min man med lilla Vilma i knät. Jag tyckte att det var jättebra men maken kände det dumt. Varför säger jag? Du har varit mer pappa än vad pappa någonsin varit. Även om han bättrat sig på senare år. (så dags nu säger en något bitter mamma) Sonens farfar är ju som han alltid har varit fast värre. Mig kände han inte igen eftersom jag var så tjock!!! (jag var väldigt smal på den tiden och det fick jag alltid höra). Min äldste son fick sig några "söta" kommentarer om sin frisyr och sina tatueringar och blev väl inte riktigt glad för det. Men jag tycker ändå att det avlöpte bra. Anders pappas moster var så lycklig att få komma och Anders faster Gun var mycket pratsam och hon gav mig massor av beröm för hur fin Anders var. Anders pappa stiger lite i graderna hos mig (och då är det högt vatten kan jag säga). Han sökte sig mycket till stora sonen (som han faktiskt var inblandad i några år. Även Min mamma och pappa pratade/satt han vid. Mig och Mikael häslade han glatt på också.  Fy vad tråkigt att det har tagit så många år för honom att bli vuxen. Han fyller 50 år nästa år.

Vissa hälsade på oss men pratade inte med oss och så är det. Jag mår inte illa för det.  Jag tyckte att det avlöpte bra ändå.

Elins mamma tyckte säkert också att det var jobbigt. Och hon hade ingen aning om att jag "kände" Anders släktingar på farsidan så lite. Tur att man fick talat om det.  Så att inte hon kände sig så utanför. Elins pappa dog väldigt tragiskt för några år sedan och hon har haft det jättejobbigt och har det fortfarande framför allt vid stora tillställningar.

Den som var coolast under dagen var underbarnet själv. En sådan liten kråka och inte bara lik Anders till utseendet utan också till sättet. Stora tårar kom det när farmor/fmormor skulle ta henne från mamma. Hehe jag har varit med om det förut en gång. För så där 24 år sedan. :)

Andra sittningen på detta kalaset var kompisar till Anders och Elin. Gisses så mycket folk. Säkert var vi 60 stycken under hela dagen. gisses vilken poppis tjej Vilma är.

Kul var att träffa alla Anders kompisar. Ja, även Elins förståss men där känner jag inte så många. Anders kompisar är så kul att träffa och man får så härliga kramar av dem. Underbara killar som har fått underbara tjejer.

Ja så var ju vår familj där också. min bror  Mats och hans Einar kom så klart. Det är lika gott varje gång man träffar sin brorson, Einar. Man får så härliga kramar av honom. Jag bara ääöäääälskar honom. Mamma och pappa var där förståss och svärfar, svärmor och bonus svärfar.. De tog hand om en halvt hysterisk Max som ville leka med alla. Svärmor tog honom med hem när hon åkte och det var inte helt fel.

Sist men inte minst måste jag ju berätta om mina andra två barnbarn. Linnéa och Emelie. Mina söta tjejer. Linnéa hade feber och var väl inte helt ok, men farmors tjej ändå. Den lilla vill ju inte vara sämre så hon var också min tjej.

Emma min svärdotter satt jag länge och pratade med. Hon är en underbar tjej som jag verkligen älskar. Psss jag sladdrade om brunkrämen till henne och hon förstod.

Vad är nu kontentan av denna dagen. Ja., igår kom jag inte fram till någon. Jag hade ätit dåligt, varit väldigt spänd och drukit lite vin...

.... men idag. Jo, jag har härliga barn, svärdöttrar, barnbarn och övrig familj. Sönernas kopmisar älskar mig och talar om det.  De två i Anders pappas släkt som jag gillar var supergoa igår så jag borde vara superernöjd eller hur??? sedan ville ingen av Anders och Elins kompisar att vi åkte hem men vi var tvungna.

Jag älskar er alla!