Inte alltid lätt att se det positiva i livet.
Vi tog beslut som vi aldrig trodde att vi skulle behöva göra. Av hänsyn till mina föräldrar går jag inte in på detaljerna men nu är lilla mor på sjukhus igen.
Jag är så trött så trött så himla trött. Jag har inte sovit en hel natt på hur länge som helst och jag hade ingen aning om att man kan gråta så här mycket. 2008 är ett år jag inte vill minnas. Det har varit berg o dal bana hela året.
Tack för att ni orkar läsa.
Kram till er alla och var rädda om er.
Jag har kommit på en sak!
I denna bloggen skriver jag aldrig någonting roligt. Klart att ingen orkar läsa allt tråkigt jag skriver så nu tänker jag skriva ett inlägg som bara är positiva saker. För det finns faktiskt positiva saker i mitt liv fast det är så lätt att glömma bort dem i allt det tråkiga.
Att den 24 oktober bli farmor till sitt fjärde barnbarn hur kul är inte det då? Nu har jag fyra flickor som barnbarn. Underbart kan jag säga och hon är så himla söt och heter Kerstin.
Jag kan också säga att hennes föräldrar är värda guld. När Kerstin bara var några dagar gammal åker pappa till Irland för att jobba. Kvar hemma är Mamma med sina två flickor. Pappan var hemma över en vecka mer än vad han skulle för att Kerstin skulle hinna komma och för att Vilma skulle ha full uppmärksamhet. Det var lite tufft för en kille med nystartad firma.
Extra glad är jag över att mamman tar båda sina flickor med sig och besöker min mamma på sjukhuset och det trotts att hon hade mycket ont om tid.
Extra extra glad är jag för att denna lilla familj nu är samlade. Mamma och två små flickor flög till Irland i fredags morse. Nu skall de bo där ett år är det sagt. (jag skulle ju inte skriva någonting negativt så ni får tänka själva över om jag saknar dem eller inte :) )
Roligt är det också att idag ha besökt Johan och hans flickor som numera bor i Anders hus och skall göra det medans de är på Irland. Han var så glad och possitiv och jag önskar av hela mitt hjärta att det får bli så. Flickorna var också glada för de har här var sitt rum.
Roligt är ju också när dessa flickor blir så glada när man kommer. Och att höra sitt äldsta barnbarn läsa läxläsningen för mig var också underbart.
Nästa roliga sak är att när vi bestämde oss för projekt städning här hemma (det var nödvändigt efter så lång till i husvagnen) övertalade jag maken min att vi skulle tapetsera om i sovrummet och det är nu gjort. Häftigt värre blev det. Nu skall vi bara göra finliret.
Roligt var också att jag lyckades övertala maken till att även tapetsera om vårt kontor/scraprum. Det fanns flera anledningar till att det behövdes fast det bara var fyra år sedan vi gjorde det. Jag skall förklara den snällaste varianten och det är att vi hade valt en ganska mörkt blå tapet och det är inte så bra när man scrappar. Nu har vi en väldigt ljus tapet. Sovrummet kostade en del men kontoret/scraprummet köpte vi på rea så det kostade bara några hundralappar.
Jag har nu haft kontoret/scraprummet i vardagsrummet några dagar och det är helt toppen. Jag kan se på TV, scrappa och umgås med maken samtidigt. Igentligen skulle man alltid ha det så men det är inte en bra lösning då vardagsrummet ser lite konstigt ut.
Kul är också att jag nu håller på att sätta tillbaka alla saker på kontor/scraprum och det innebär att vi kan få städat klart övriga hemmet och att jag förmodligen blir av med min allergi i näsan.
Positivt är också att vi skall tillbringa julen på Irland med yngste sonen och hans familj. Även äldste sonen med flickorna skall med. Jag hoppas innerligt att ingenting kommer imellan utan att vi kommer iväg.
Jag är också så superglad över att min bror för en gång skull är hemma när det verkligen behövs och det är han för en gångs skull. /Nu har jag verkligen ansträngt mig för att vara positiv eller hur?
Tänk att det är så svårt att se det positiva när livet är svart. Men det är så svårt när man älskar sina annhöriga och de inte mår bra men jag skall försöka skärpa mig lite. Ni får gärna påminna mig om detta om jag ramlar tillbaka igen.
Tack snälla för att ni orkar läsa här och jag lovar att det snart kommer bilder på kort och sådant.
Kram till er alla.
Här tänte jag snabbt gå in och uppdatera min mail...
Min mamma är nu hemma från Sahlgrensak a och allt borde vara bra men det år det inte. Mamma har haft någon typ av kramper men dock inte ep. Hon har träffat en nevrolog som säger att hon är normal och hon har träffat en äldrepsykolog som säger att hon är normal och att ingenting är fel.'
Men någonting år väldigt fel! Hon pratar oavbrutet och hon åter för mycket varje gång. Hon är någonstans medveten om att det är så här och kan inte styra sig själv.
Men vad skall vi göra? Pappa kan inte orka med detta själv och jag är så orolig över hur jag skall kunna hålla ställningarna när Mats är borta. Vem vänder man sig till? Jar vill så gärna hjälpa min mamma.
Ena stunden är hon medveten om mad hon gör men inte näst . Har någon något råd?????
Jag behöver hjälp snälla.
mamma mamma och åter mamma
Inget nytt scrappat här inte. Dels har jag inte tid men sen är det så att vi har projekt på gång här hemma. Sovrummet är nu nytapetserat och nu står kontoret på tur. Kontoret gjorde vi för några år sedan men jag har insett att det är för mörkt att scrappa i så nu blir det nytt igen.
Kram och var rädda om varandra!
Min älskade mamma!
Men idag händer det som inte får hända! Hon blir sjuk och får åka ambulans till sjukhuset. Nu är min stora staka pappa inte så stor längre. Han gråter som ett barn och är i ett chocktillstånd. Som tur är så har mamma fått en lindrig stroke och har fått en glidarfil in till experterna.
Dock har det varit tufft. Hon har varit helt apatisk och förvirrad. Hon har inte legat på sjukhus på över 40 år. Jag har beslutat över henne, duschat henne och varit med henne på toaletten. Jag har sett till att hon har ätit, drucket och har pratat med personalen. Jag och Johan har gråtit skrattat och haft värdens sorg över vår mamma och mormor. Nu har det vänt och hon är mycket piggare. Hon går igenom undersökning efter undersökning och det ser ganska bra ut för henne,
Tyvärr är det så att när hon väl kom ur sitt apatiska tillstånd så pratar hon oavbrutdet om allt och ingenting. Jag lovar att hon inte är tyst ens två sekunder åt gången och det är ganska tärande att vara där men jag är ändå glad att hon är hos oss och inte är apatisk.
Pappa har det nog ganska jobbigt och jag blir så lessen när jag ser honom men som tur är så har Mats kommit hem idag och jag kan kanske slappna av lite grann.
Tyvärr hände det en konstig sak med mamma idag när vi fikade och vi blev väldigt rädda. Det var som om hon försvann en studn och det kom konstiga ljud från henne. Detta varade bara några sekunder men hon kom då på att det händt ett par g¨ånger tidigare sedan hon fick stroken. Jag ilade iväg och hämtade sjuksöterskan och det gjordes massor av nya tester på henne och så skrevs det in i jornalen så läkaren vet imorgon. Vi får se vad detta blir.
Jag är så orolig för framtiden och jag sover nästan ingenting. Jag hoppas att jag snart får lungn och ro men det ser inte ljust ut.
Två härliga flickor var här från lördag till söndag och det var helt underbart. Jag har längtat så efter dem. Anders åkte till Irland i lördags morse och Elin och flickorna åker nog ganska snart om allt är bra och det är det just nu.
Scrappa skall jag göra men just nu lutar det mer åt att packa ner allting då vi skall tapetsera om kontoret/scraprummet. Jag har aldeles för mörka tapeter för ett scraprum. Vi får se när skapandet är igång igen. Just nu är nya tapeter uppe i sovrummet och så fort vi hinner skall vi ut och köpa nytt golv samt ny taklampa. Mycket spännande men som sagt jag vet inte vad vi kan prioritera. Mamma kommer först!
Kram till er alla. Tac´k för att du orkade läsa och ännu större tack för en kommmentar.