Veckan som gått.
Ja, vart tog den vägen? I och för sig har den ju varit en dag kortare än vanligt men ändå rusar den iväg. Jag är fortfarande inte frisk och igår var det tre veckor sedan det började. Jag är ju bättre förståss. Ingen feber och rösten har förbättrat sig en hel del men nog kraxar jag fortfarande. Sedan är jag fortfarande gräsligt trött. Jag orkar nästan ingenting.
I onsdags hämtade jag barnbarnen och hade dem till igår eftermiddag. Mamman jobbade kväll och pappan är sjuk. Två pigga tjejer med en ickepigg farmor är ganska tufft men de är så härliga de små trollen.
Att vintern är här känns ganska dråpligt med tanke på att campingen öppnar om två veckor. Meningen är ju att vi skall ställa upp och resa förtältet denna helgen men det går inte.
På påskdagen började jag med min medicin för att sluta röka. Än har jag inte märkt några större biverkningar. Med tanke på att jag hade så många biverkningar förra gången dock en annan medicin)så var jag beredd på det värsta. Jag har inte ännu kommit upp i full dos så vi får se vad som händer. Fortfarande är det gott att röka men det skall väl ändra sig hoppas jag. Jag ser fram emot ett rökfritt liv. Jag minns förra gången att det var väldigt skönt att inte vara beroende av dessa cigg. Fast jag minns också den gräsliga kampen varje dag i 2,5 år. Jag var ständigt röksugen! Hoppas att det inte blir så denna gången.
Ha det gött go vänner. Vi hörs igen.
I onsdags hämtade jag barnbarnen och hade dem till igår eftermiddag. Mamman jobbade kväll och pappan är sjuk. Två pigga tjejer med en ickepigg farmor är ganska tufft men de är så härliga de små trollen.
Att vintern är här känns ganska dråpligt med tanke på att campingen öppnar om två veckor. Meningen är ju att vi skall ställa upp och resa förtältet denna helgen men det går inte.
På påskdagen började jag med min medicin för att sluta röka. Än har jag inte märkt några större biverkningar. Med tanke på att jag hade så många biverkningar förra gången dock en annan medicin)så var jag beredd på det värsta. Jag har inte ännu kommit upp i full dos så vi får se vad som händer. Fortfarande är det gott att röka men det skall väl ändra sig hoppas jag. Jag ser fram emot ett rökfritt liv. Jag minns förra gången att det var väldigt skönt att inte vara beroende av dessa cigg. Fast jag minns också den gräsliga kampen varje dag i 2,5 år. Jag var ständigt röksugen! Hoppas att det inte blir så denna gången.
Ha det gött go vänner. Vi hörs igen.
Glad Påsk till er alla
Ur led är vädret i alla fall. Nu har det varit vår i flera veckor men hur ser det ut idag då? Mängder av snö och massor av vind! På campingen har det nu samlats ett gäng vagnar för att göra i ordning marken efter allt grävande men jag antar att de får skotta snö istället. :)
Hur mår vi nu då? Jo, Mikael har varit hemma hela denna veckan också. Trotts att han inte har feber har han ändå varit väldigt förkyld. Jag var hos läkaren i tisdags igen. Nu är sänkan nere på 14 och det var ju jättebra men det är ändå en bit kvar tills den är helt nere. Febern är nu äntligen sedan ett par dagar borta. Läkaren säger att detta kommer att ta tid så det är väl bara att kämpa vidare. Folk säger att min röst låter bedrövlig men vi tycker att den låter riktigt bra. Nu går det åtminstone att höra vad jag kraxar. :)
En positiv sak har detta ändå gett. När Mikael var hos läkaren säger hon till honom att både för din och din frus skull borde du sluta röka! Jaha sa
Mikael och så gjorde han det.
Jag som har svårare för att sluta har ändå blivit så rädd efter denna omgång förkylning att jag kommer att sluta också. Jag skall göra det med hjälp av tabletter. Tabletterna fick jag av läkaren. Skall börja på påskdagen. Eftersom jag blev så sjuk av tabletterna förra gången jag slutade bestämde vi att jag inte skulle börja förrän på påskdagen. Så att jag får några goa påskdagar.
Så nu har jag en tuff resa framför mig kan jag säga. Jag vet hur det var förra gången och ser inte fram emot att sluta men jag ser fram emot att vara rökfri.
Hur glad blir man inte av att titta in här och se att sonen varit här och komenterat? Sådant värmer en gammal mor. :)
Ha nu en riktigt god påsk i snöyran.
kram till er alla.
Hur mår vi nu då? Jo, Mikael har varit hemma hela denna veckan också. Trotts att han inte har feber har han ändå varit väldigt förkyld. Jag var hos läkaren i tisdags igen. Nu är sänkan nere på 14 och det var ju jättebra men det är ändå en bit kvar tills den är helt nere. Febern är nu äntligen sedan ett par dagar borta. Läkaren säger att detta kommer att ta tid så det är väl bara att kämpa vidare. Folk säger att min röst låter bedrövlig men vi tycker att den låter riktigt bra. Nu går det åtminstone att höra vad jag kraxar. :)
En positiv sak har detta ändå gett. När Mikael var hos läkaren säger hon till honom att både för din och din frus skull borde du sluta röka! Jaha sa
Mikael och så gjorde han det.
Jag som har svårare för att sluta har ändå blivit så rädd efter denna omgång förkylning att jag kommer att sluta också. Jag skall göra det med hjälp av tabletter. Tabletterna fick jag av läkaren. Skall börja på påskdagen. Eftersom jag blev så sjuk av tabletterna förra gången jag slutade bestämde vi att jag inte skulle börja förrän på påskdagen. Så att jag får några goa påskdagar.
Så nu har jag en tuff resa framför mig kan jag säga. Jag vet hur det var förra gången och ser inte fram emot att sluta men jag ser fram emot att vara rökfri.
Hur glad blir man inte av att titta in här och se att sonen varit här och komenterat? Sådant värmer en gammal mor. :)
Ha nu en riktigt god påsk i snöyran.
kram till er alla.
Av förklarliga orsaker har jag inte hunnit med min blogg på ett tag....
... jo det är ju så att ibland får man sota för att man gör sig himla duktig:)
Jag hade ju fått förtroendet att göra campingens nya hemsida och på något sätt gick det troll i det. Det tog sin tid kan jag säga men även om jag säger att jag kan och är duktig så kan det ändå låsa sig och det gjorde det. Sådant som förut varit jätteenkelt var helt plötsligt gör svårt. Eftersom jag har fått en hel del problem med konsentrationen och att sitta länge och testa tog det tid. Men som vanligt! JAG GER MIG ALDRIG! Nu funkar det och jag vet inte riktigt vad som var problemet. Visst kan det utvecklas och det skall det men all viktig information är på plats.
Som de flesta vet hade/(har) vi en kris inom familjen sedan i julas. (Jag kan inte skriva om den här eftersom vissa blev så illa berörda.) Nu funkar det ganska bra men det tog hårt på mina krafter och som vanligt blev jag väldigt nedsatt. Den förkylning jag drog på mig några veckor före jul gick inte helt över trotts antibiotika. Jag har varit trött, hostig, tungandad och haft en fruktansvärd värk i kroppen.
I onsdags sa en sjuksköterska till mig GÅ TILL DOKTORN MÄNNISKA DU MÅR INTE BRA! Ja, då beslutade jag genast att gå på dropp in på torsdagen. Nu blev det inte så. Bilen skulle på service och jag hade feber. Men lydig som jag är gick jag på fredag. Alla astmatiker skall komma tidigt i en förkylningsperiod. Två timmar tog det totalt. Bra läkare och bästa sjuksköterskan (min astmasköterska var det.) Sänkan var 16 = lite förhöjd, andades dåligt och fick "alpluft" lät inte så illa på lungorna men rösten var urdålig. Tempen 37,9 med tabletter i kroppen. Jag fick en dunderkur med korticon och slemlösande. Han ville inte ge antibiotika igen eftersom jag åt det i dec.
Jag mådde inte bra men var ändå nöjd. Jag låg mest hela tiden. Mikael var på campingen under lördagen och när han kom hem var han också sjuk. Samma symtom på honom. Mikael lämnade Max hos farmor i lördags morse och än är han inte hemma. Istället för att bli bättre har jag bara blivit sämre. Över 39 graders feber och helt utslagen. Hjärtat bunkar som om det är på väg ut ur kroppen. Igår tisdag blev det ett nytt besök på VC. Nu gick vi båda två dit. Träffade en ny väldigt trevlig och bra läckare. Korticonet fungerar bra, hjärtat slår oregelbundet och min sänka var 220! Det innebär lungeflamation och antibiotika i en förstärkt dos. Lungröntgen om 6-8 veckor och vara tyst tills rösten är tillbaka igen. Mikaels sänka var bara 14 så läkaren sa vila och ta det lungt det är på väg tillbaka. Haha inatt hade han över 39 graders feber och har blivit sämre. Jag har aldrig sett honom så dåligt förut. Idag är min temp mycket lägre och det känns skönt men bra mår jag inte. Jag tror aldrig det har hänt förut att vi har legat så här utslagna.
Vem lagar maten, vem slänger skräpet, vem startar diskmaskingen? Vi vet! Ingen gör det. Vi har ätit var sin pizza under tre dagar! Och hur smakar maten? Vedervärdigt. Men igår kom svärmors sambo hit med fläskkarré, kokt potatis och sås + kräm till oss. Nygjort och varmt. Det smakade guddomligt.
Även mina föräldrar har erbjudit sig att komma hit och hjälpa oss men jag lovar jag önskar inte min värste ovän denna resa vi har.
Till råga på allt så för första gången sedan campingen stängde i höstas hade jag lovat att ta campingtelefonen. S skulle åka utomlands. Hur kul är det när man inte kan prata??? Jag har pratat med några stycken men sen fick Mikael ta telefonen och upprepa allt till mig så att jag kunde visa vad han skulle säga. Visst är det härligt:)
Idag skulle jag varit på ett jättetrevligt seminarium. Inte bara trevligt utan också väldigt nyttigt för min framtid. Hur gick det då? Jo, som vanligt. Tro inte att du är tillbaka!
Till helgen skulle vi ha Linnéa, eller åtminstonde jag (Mikael skulle till campingen) men vi fick ställa in det. Jag kommer inte orka ha henne och det gör mig ont.
Jag bär också på en hemlighet men kan inte avslöja den ännu fortsättning förljer.:)
Detta blev långt men det måste det ju bli när jag inte har skrivit på så länge. Inget pyssel blir heller denna gång men snart hoppas jag. Kram till er alla där ute och tack för kommentarerna.
Jag hade ju fått förtroendet att göra campingens nya hemsida och på något sätt gick det troll i det. Det tog sin tid kan jag säga men även om jag säger att jag kan och är duktig så kan det ändå låsa sig och det gjorde det. Sådant som förut varit jätteenkelt var helt plötsligt gör svårt. Eftersom jag har fått en hel del problem med konsentrationen och att sitta länge och testa tog det tid. Men som vanligt! JAG GER MIG ALDRIG! Nu funkar det och jag vet inte riktigt vad som var problemet. Visst kan det utvecklas och det skall det men all viktig information är på plats.
Som de flesta vet hade/(har) vi en kris inom familjen sedan i julas. (Jag kan inte skriva om den här eftersom vissa blev så illa berörda.) Nu funkar det ganska bra men det tog hårt på mina krafter och som vanligt blev jag väldigt nedsatt. Den förkylning jag drog på mig några veckor före jul gick inte helt över trotts antibiotika. Jag har varit trött, hostig, tungandad och haft en fruktansvärd värk i kroppen.
I onsdags sa en sjuksköterska till mig GÅ TILL DOKTORN MÄNNISKA DU MÅR INTE BRA! Ja, då beslutade jag genast att gå på dropp in på torsdagen. Nu blev det inte så. Bilen skulle på service och jag hade feber. Men lydig som jag är gick jag på fredag. Alla astmatiker skall komma tidigt i en förkylningsperiod. Två timmar tog det totalt. Bra läkare och bästa sjuksköterskan (min astmasköterska var det.) Sänkan var 16 = lite förhöjd, andades dåligt och fick "alpluft" lät inte så illa på lungorna men rösten var urdålig. Tempen 37,9 med tabletter i kroppen. Jag fick en dunderkur med korticon och slemlösande. Han ville inte ge antibiotika igen eftersom jag åt det i dec.
Jag mådde inte bra men var ändå nöjd. Jag låg mest hela tiden. Mikael var på campingen under lördagen och när han kom hem var han också sjuk. Samma symtom på honom. Mikael lämnade Max hos farmor i lördags morse och än är han inte hemma. Istället för att bli bättre har jag bara blivit sämre. Över 39 graders feber och helt utslagen. Hjärtat bunkar som om det är på väg ut ur kroppen. Igår tisdag blev det ett nytt besök på VC. Nu gick vi båda två dit. Träffade en ny väldigt trevlig och bra läckare. Korticonet fungerar bra, hjärtat slår oregelbundet och min sänka var 220! Det innebär lungeflamation och antibiotika i en förstärkt dos. Lungröntgen om 6-8 veckor och vara tyst tills rösten är tillbaka igen. Mikaels sänka var bara 14 så läkaren sa vila och ta det lungt det är på väg tillbaka. Haha inatt hade han över 39 graders feber och har blivit sämre. Jag har aldrig sett honom så dåligt förut. Idag är min temp mycket lägre och det känns skönt men bra mår jag inte. Jag tror aldrig det har hänt förut att vi har legat så här utslagna.
Vem lagar maten, vem slänger skräpet, vem startar diskmaskingen? Vi vet! Ingen gör det. Vi har ätit var sin pizza under tre dagar! Och hur smakar maten? Vedervärdigt. Men igår kom svärmors sambo hit med fläskkarré, kokt potatis och sås + kräm till oss. Nygjort och varmt. Det smakade guddomligt.
Även mina föräldrar har erbjudit sig att komma hit och hjälpa oss men jag lovar jag önskar inte min värste ovän denna resa vi har.
Till råga på allt så för första gången sedan campingen stängde i höstas hade jag lovat att ta campingtelefonen. S skulle åka utomlands. Hur kul är det när man inte kan prata??? Jag har pratat med några stycken men sen fick Mikael ta telefonen och upprepa allt till mig så att jag kunde visa vad han skulle säga. Visst är det härligt:)
Idag skulle jag varit på ett jättetrevligt seminarium. Inte bara trevligt utan också väldigt nyttigt för min framtid. Hur gick det då? Jo, som vanligt. Tro inte att du är tillbaka!
Till helgen skulle vi ha Linnéa, eller åtminstonde jag (Mikael skulle till campingen) men vi fick ställa in det. Jag kommer inte orka ha henne och det gör mig ont.
Jag bär också på en hemlighet men kan inte avslöja den ännu fortsättning förljer.:)
Detta blev långt men det måste det ju bli när jag inte har skrivit på så länge. Inget pyssel blir heller denna gång men snart hoppas jag. Kram till er alla där ute och tack för kommentarerna.