Bammies Blogg

... jo det är ju så att ibland får man sota för att man gör sig himla duktig:)
Jag hade ju fått förtroendet att göra campingens nya hemsida och på något sätt gick det troll i det. Det tog sin tid kan jag säga men även om jag säger att jag kan och är duktig så kan det ändå låsa sig och det gjorde det. Sådant som förut varit jätteenkelt var helt plötsligt gör svårt. Eftersom jag har fått en hel del problem med konsentrationen och att sitta länge och testa tog det tid. Men som vanligt! JAG GER MIG ALDRIG! Nu funkar det och jag vet inte riktigt vad som var problemet. Visst kan det utvecklas och det skall det men all viktig information är på plats.

Som de flesta vet hade/(har) vi en kris inom familjen sedan i julas. (Jag kan inte skriva om den här eftersom vissa blev så illa berörda.) Nu funkar det ganska bra men det tog hårt på mina krafter och som vanligt blev jag väldigt nedsatt. Den förkylning jag drog på mig några veckor före jul gick inte helt över trotts antibiotika. Jag har varit trött, hostig, tungandad och haft en fruktansvärd värk i kroppen.

I onsdags sa en sjuksköterska till mig GÅ TILL DOKTORN MÄNNISKA DU MÅR INTE BRA! Ja, då beslutade jag genast att gå på dropp in på torsdagen. Nu blev det inte så. Bilen skulle på service och jag hade feber. Men lydig som jag är gick jag på fredag. Alla astmatiker skall komma tidigt i en förkylningsperiod. Två timmar tog det totalt. Bra läkare och bästa sjuksköterskan (min astmasköterska var det.) Sänkan var 16 = lite förhöjd, andades dåligt och fick "alpluft" lät inte så illa på lungorna men rösten var urdålig. Tempen 37,9 med tabletter i kroppen. Jag fick en dunderkur med korticon och slemlösande. Han ville inte ge antibiotika igen eftersom jag åt det i dec.

Jag mådde inte bra men var ändå nöjd. Jag låg mest hela tiden. Mikael var på campingen under lördagen och när han kom hem var han också sjuk. Samma symtom på honom. Mikael lämnade Max hos farmor i lördags morse och än är han inte hemma. Istället för att bli bättre har jag bara blivit sämre. Över 39 graders feber och helt utslagen. Hjärtat bunkar som om det är på väg ut ur kroppen. Igår tisdag blev det ett nytt besök på VC. Nu gick vi båda två dit. Träffade en ny väldigt trevlig och bra läckare. Korticonet fungerar bra, hjärtat slår oregelbundet och min sänka var 220! Det innebär lungeflamation och antibiotika i en förstärkt dos. Lungröntgen om 6-8 veckor och vara tyst tills rösten är tillbaka igen. Mikaels sänka var bara 14 så läkaren sa vila och ta det lungt det är på väg tillbaka. Haha inatt hade han över 39 graders feber och har blivit sämre. Jag har aldrig sett honom så dåligt förut. Idag är min temp mycket lägre och det känns skönt men bra mår jag inte. Jag tror aldrig det har hänt förut att vi har legat så här utslagna.

Vem lagar maten, vem slänger skräpet, vem startar diskmaskingen? Vi vet! Ingen gör det. Vi har ätit var sin pizza under tre dagar! Och hur smakar maten? Vedervärdigt. Men igår kom svärmors sambo hit med fläskkarré, kokt potatis och sås + kräm till oss. Nygjort och varmt. Det smakade guddomligt.

Även mina föräldrar har erbjudit sig att komma hit och hjälpa oss men jag lovar jag önskar inte min värste ovän denna resa vi har.

Till råga på allt så för första gången sedan campingen stängde i höstas hade jag lovat att ta campingtelefonen. S skulle åka utomlands. Hur kul är det när man inte kan prata??? Jag har pratat med några stycken men sen fick Mikael ta telefonen och upprepa allt till mig så att jag kunde visa vad han skulle säga. Visst är det härligt:)

Idag skulle jag varit på ett jättetrevligt seminarium. Inte bara trevligt utan också väldigt nyttigt för min framtid. Hur gick det då? Jo, som vanligt. Tro inte att du är tillbaka!

Till helgen skulle vi ha Linnéa, eller åtminstonde jag (Mikael skulle till campingen) men vi fick ställa in det. Jag kommer inte orka ha henne och det gör mig ont.

Jag bär också på en hemlighet men kan inte avslöja den ännu fortsättning förljer.:)

Detta blev långt men det måste det ju bli när jag inte har skrivit på så länge. Inget pyssel blir heller denna gång men snart hoppas jag. Kram till er alla där ute och tack för kommentarerna.