Bammies Blogg

...i mängder har vi här hos oss. När det blev klart att svärfar skulle sälja huset började vi att rensa i det. Mikael har varit en duktig kille och sparat alla sina serietidningar sedan han var barn. Dessa fick vi nu ta hem till oss och här har de stått i lådor i flera veckor.

Nu har jag i två dagar katalogiserat dem alla. De är alla inskrivna i excel och överskickade till en kille som köper/säljer serietidningar.

Eftersom tidningarna legat på vinden i många år kan jag säga att det var inte lite damm på dem. Nu måste jag storstäda kontoret för att få bort all smuts. Över 1 500 serietidningar var det!

Nu är det bara alla motortidningar kvar. Det är kanske inte lika många men inte långt ifrån. Inget roligt arbete kan jag säga.

Idag är det fredag igen och dags för näst sista helgen på campingen.  Helgens mat lagade vi i går kväll så den är klar. Vi lagade också en hel del portioner med mat som vi skall ha till lunch på veckorna. Det har varit lite dåligt med matlådor efter sommaren. Men nu ser det genast bättre ut i frysen.

Ha en trevlig helg och tack för kommentarerna.

Vilka parfymer jag har i badrumskåpet.

Ja inte var det så svårt eftersom jag har en del allergier. Alltså är det inte så många men några har jag.

Hugo Bos
Jean Paul Gaultier.

Det var den utmaningen :)

Ja, det är nog det jag behöver göra nu. Jag kom just hem från begravningen och många tankar snurrar i huvudet. Bl a varför går man på en begravning? Det måste finnas många olika anledningar till det:

Man vill hedra den avlidne.
Man vill hedra närmast anhöriga.
Man gör det för att andra vill det.
Man gör det för att man är väluppfostrad.
Man gör det för att man är nyfiken.

Varför gick då jag på denna begravning? Jo, det var nog lite av varje som gjorde att jag gick. Min kusin som endast var 52 år har jag inte träffat många gånger i vuxen ålder. Senast var nog när mormor dog och det är längesedan kan jag säga. Varför har jag då inte träffat honom? Jo, det är så att han i sitt hela vuxna liv har haft problem med droger och missbruk. Han har levt ett helt annat liv än vad jag och övriga i släkten. Hur skall man då kunna träffa honom? Nog kände jag en sorg över att inte fått lära känna honom mer innan han dog men nu är det för sent att göra någonting åt det.

Han har två jättefina barn såg jag. De har säkert inte haft det så lätt genom åren men älskade honom ändå.

Sedan hade han massor av kompisar som var på begravningen också. Alla var så sorgsna över hans bortgång och jag förstod att han var mycket omtyckt i sin krets som nästan bara bestod av missbrukare. De ärade min kusin på dett väldigt speciellt sätt. De hade med sig ett gäng duvor som de släppte lös utanför kyrkan. Duvorna flög åt alla håll vilket tydligen är ovanligt för det brukar flyga i flock. Då utbristen en kompis: De är precis som X (jag vill inte skriva ut  hans namn här) De flyger sina egna vägar. Då skrattade alla.

Sammanfattningsvis så var det en väldigt fin begravning i en fin liten kyrka. Min kusin fanns redan i en liten urna och vid urnan stod ett foto på honom. Sedan var det smyckat med ljusa fina blommor.

Efter begravningen var vi 12 stycken som åkte iväg och åt lunch. Mostera mi och min morbror hade bröllopsdag idag och de ville gärna gå och äta lunch. GRATTIS till er igen. Det var faktiskt riktigt trevligt att träffa släkten och prata lite. Både kusiner, mostrar och morbrorar och så mina föräldrar och bror.

Sedan tog jag min morbror med mig och åkte till K-backa igen. Jag tror även min morbror här i stan var glad att han följt med idag.

Nu sitter jag här och funderar och sammanfattar denna dag för att sedan kunna lägga den bakom mig.  Vad jag än kände, tyckte och grubblade över innan jag beslutade mig för att gå så är jag ändå nöjd att jag gjorde det.

Nu skall jag sätta mig lite i den underbara solen.
Kram till er alla och tack för kommentarer.

Idag skall jag på begravning. Det är en kusin till mig som har dött.  Jag har just tittat på kartan hur jag skall köra dit. Jag har en morbror som bor här i Kungsbacka och honom skall jag ha med mig också.

Igår var jag på vårdcentralen och träffade en coath (stavning?). Det är ett projekt som de har på vc. Det är ett team som skall hjälpas åt med att få ut mig i arbetslivet igen.

Teamet består av: Läkare, Coathen, Psykolog, sjukgymnast och Handterapin. Jag tyckte att det var ett bra samtal vi hade. Inger som hon heter hade stor kunskap om möjligheterna att komma ut i arbetslivet. Jag ser fram emot fortsättningen. Fast det kändes lite konstigt att föra ett sådant samtal på vårdcentralen.

Sedan var jag på Xtravagansia. Ett ställe som just öppnat här i kommunen. Det är ett viktcentrum. Det verkade vara ett bra viktcentrum med både träningsrum och samtalsrum. Tyvärr var det ganska dyrt och så givetvis var det en diet med något slags pulver. Jag får nog ligga lite lågt med detta.

Igår kväll var vi och tittade på ett hus men det var ingenting för oss. Det var tre saker på en dag och det blev lite för mycket kände jag.

Igår monterade jag lite nya stämplar så nu är jag nog på G igen. Det har varit lite dåligt på scrapfronten i sommar men nu kanske jag kommer igång igen. Jag gjorde ett kort till Emelie i lördags och det var jätteroligt.

Ha det så bra vänner.
kram

Jag läste igenom vad jag skrev igår kväll och oj vad jag var djup. Men ibland måste man ju vara det också. Jag är också en sådan person som hatar rykten och jag försöker alltid att stoppa dem.

Men jag förstår inte hur är folk funtade när de skapar ett dåligt rykte? Ibland kan jag förstå att det kan bli en höna av en fjäder när någonting har snurrat runt ett tag. Det beror ju på att människor tar till sig saker på olika sätt. Men hur kan man medvetet skapa ett rykte där det bara fanns ett ord sagt? Det är ju ren lögn. Och människor som ljuger har ingenting att hämta hos mig. Men så är ju rättvisa och ärlighet mina ledord.

Ja ja nu skall jag inte trötta ut er mer med detta. Jag har mina härliga kompisar på campingen som inte tror på sådant här och som tur är är det bara några få som ställer till det. Det roliga är ju också att med tiden så blir ju dessa människor genomskådade.

Idag lyser solen igen och det är underbart. Tänk att det är så fint väder i septemper.

Ha det gött go vänner.

Inte trodde vi att det skulle kunna gå men det gjorde det. Fredagen gick mest åt till att sova. Kanske inte helt fel med tanke på hur mycket bedövningsmedel jag hade i min kropp. Jag var bara vaken för att äta lite. Natten till lördagen var ganska jobbig. Jag vaknade många gånger genomsvett och orolig efter en rad av mardrömmar. På lördagen kände jag mig jättepigg även om det gjorde lite ont. Glad i hågen beslutade vi att åka på kalas hos Emelie och efter det åka till campingen.

Tanken var god men kroppen var motsträvig kan jag säga. Efter dusch och påklädning fick jag gå och vila. Efter en stund åkte vi dock på kalaset och det gick bra. Efter det körde vi ner till campingen och var där kl. 19,30. Det var lite tufft att sitta i bilen så länge men jag lutade sätet och försökte vila. Väl där nere var vi en kort stund hos Sune och Helene sedan gick vi hem igen. Jag sov underbart gott denna natt och kände mig mycket bättre under söndagen.

Söndagen tillbringade jag genom att gå runt och prata med folk och vara i receptionen. Det var tillräckligt kan jag säga för så trött jag blev. Inte blev det bättre av att Max fick ett ryck och stack iväg och skulle leka med en annan hund. Problemet var att jag var i andra ändan och när kopplet tog slut trodde jag att alla stygn åkte med. Resten av dagen fick han tillbringa med husse i en traktor. Max älskar maskiner. :)

Någonting som är otroligt roligt är att vi idag hittade på anslagstavlan en A4-sida med massor av rosor till oss i receptionen och en text med: Vi älskar er! Gladare kan man inte bli än över någonting sådant. Fast vi har fått otroligt med possitivt till oss om hur bra vi har fixat denna sommar. Allt sådant värmer då vi vet att vi inte alltid kan vara alla till lags.

Om man skall säga någonting mer om campingen (det finns väldigt mycket att skriva igentligen men jag tiger om det mesta med tanke på att berörda kan läsa min blogg) så är det hur vi "aktiva" är helt otroligt faschinerade (oj stavning) över hur rykten uppstår och framförallt rykten om saker som helt 100% säkert inte har talats om kommer igång och framförallt framförs. Vet ni hur det går till? Vi har listat ut det och det är ett fult sätt kan jag säga.

Angående att rykten sprids så kan jag berätta att de flesta just för tillfället har varit runt mig. (Denna gången alltså tidigare har det varit andra). Jag struntar i dessa rykten igentligen men jag tycker att det är så tråkigt när andra mår dåligt av dessa rykten. Ett rykte är att jag har bränt ut mig på campingen denna jobbiga säsong och att jag nu kommer att vara hemma och vila i oooootaliga veckor. Jag är också så utbränd att jag helt tappat greppet och sitter och dricker vin i receptionen. Detta gör jag för att jag är utbränd.

Dessa rykten (bara ett av många) är helt fel. Jag är inte utbränd men när det var som värst med översvämningarna var jag orolig för att det kunde gå åt det hållet. Jag fick oväntat hjälp av min amerikanare och behövde aldrig bli utbränd. Jag sa till en viss person att jag varit orolig för att det blivit för mycket men jag sa inte mer. Att jag druckit vin i receptionen och helt tappat greppet är helt tagit ur luften. Vem fan tar med sig vin till receptionen när den är öppen??? Jag lovar att ingen av oss i receptionen hade tillåtit det. Vi vet även var detta rykte kommer ifrån. Det som är tråkigt är att jag har flera kompisar som mådde väldigt dåligt av att jag var utbränd och inte hade talat om det för dem. Det roliga är att de är så glada över att ryktet var falskt.

Det mest tragiska är att vi vet vem som sprider ryktena men att det är så svårt att få slut på dem. Hur du än försöker konfrontera personerna så lyckas de glida undan. Jag hatar också människor som är så små att de ligger och smyglyssnar runt våra husvagnar och förtält. Hur kan människor sjunka så lågt???

Sedan finns det ju alltid en uns sanning i ryktena och letar man länge så kan man hitta dem. T ex min utbrändhet. Ja, när det var som värst och vi sov med gummistövlarna på gjorde mig rädd. Men jag stoppade det i tid. Att jag druckit vin i receptionen för att jag är utbränd bottnar i att förra året runt kl. 22,00 var jag och en kollekga Gunilla uppe i receptionen för att jag skulle lära henne en sak. Vi hade var sitt glas med oss upp. Jag kommer inte ihåg om det var vin, dricka eller drink vi hade med oss men en sak kan jag garantera: Receptionen var stängd sedan flera timmar tillbaka och ingen var onykter. Så lätt kommer rykten igång!

Vad vill jag då säga med detta? Jo, snälla medmänniska. Lyssna gärna på ett rykte men ta reda på fakta innan du för det vidare. Oftast är de inte sanna och fler än baktalad person blir berörd.

Ett annat kul rykte var att när vi blev granskade av polisen en pubkväll så fick vi snabbt reda på att fullast på pubkvällen var min make. (Det roliga var att vi hade stressat ner till denna pubkväll med maken vid ratten och 30 minuter försenade  ångade vi in). Maken hade hunnit att köpa en öl och tro det eller ej men cia halva var urdrucken"!!!

Jisses säger jag bara!!! Och många fler sa samma sak. Min man är riktigt onykter kanske var tredje fjärde år så där. :)

Vad vill jag nu med allt jag skriver? Jo, snälla lyssna inte ta reda på fakta. Det är så vi har klarat oss utan att de onda krafterna kunnat splittra oss. Varje ord som är sagt är förmedlat till oss alla. Det är det bästa sättet att döda dåliga rykten och att inte kunna splittra ett gott gäng. Otur till er som trodde att ni skulle lyckas. :)

En annan sak jag också vill ta upp är att jag blir så glad när jag ser statistiken över alla som är och läser på min blogg. Jisses vilket uppsving det är vissa dagar. Man blir så himla glad över att se denna statistik men en liten tråkig sak är att endast någon ynka procent skriver någonting. Tänk vad roligt att få veta vem det är som läser min blogg.

Så jag säger bara tack snälla ni som lämnar en hälsning till mig. Det värmer så gott!

Jo det är jag allt och jag överlevde ändå. Fast att åka hem igår som var meningen var otänkbart. Ingreppet gjordes under lokalbedövning och den ville inte riktigt ta som den skulle. Så stundvis gjorde det ganska ont. Och de kunde inte söva mig eftersom jag behövde agera själv emellan åt. Sedan hade jag en förmåga att sluta andas med gämna mellanrum. Så jag fick ganska mycket syrgas också. Det var rädda för att astman skulle ge sig till känna men det gick bra.

Så det bler massor av smärtlindringsmedel och efteråt också flera smärtlindrade tabletter. Inte gick det att sova i natt heller. Dels gjorde det ont när jag rörde mig dels hade jag en ganska sjuk människa brevid mig. Men vad gör det? Jag kan ju sova nu när jag är hemma igen.

Personalen var helt underbar kan jag säga. Både på OP och på avdelningen. Rosor till dem alla.

Nu är jag sjukskriven till den 20 september. Jag får inte lyfta eller springa och så där men det skall väl ordna sig.

Ett tips om man ligger på sjukhus och tiden går långsamt är att lyssna på en CD-bok. Jag har lyssnat på Helene Turstens Guldkalven och det har gjort att tiden har gått ganska fort. Perfekt även på natten när man inte kan ha lampan tänd.

Nu skall jag vila och ta det lugnt. Tack alla för att ni hållit tummarna.

...nu åker jag till Varbergs sjukhus och jag vill inte det. Är så himla harig. Aldrig har någon skurit i mig förut men idag skall de. Vid 14-tiden sker det.

Vi ses igen hoppas jag.

Tiden bara rusar iväg och jag förstår inte vart den tar vägen. Helgen tillbringade vi i husvagnen och det var inte helt fel kan jag säga. Vi var båda två fruktansvärt trötta efter alla kvällar hos svärfar och den känslostorm det var där.

Väldigt många har packat sina förtält och faktiskt har många också lämnat campingen. Det känns lite vemodigt att det går mot slutet igen. Campingen stänger inte förrän sista helgen denna månad men jag tror att många har tröttnat eftersom det varit så dåligt väder. Vi har inte börjat packa ännu och orkar knappt tänka på det heller ännu men det ordnar sig säkert med tiden.

På torsdag skall jag till Varbergs sjukhus och göra ett litet ingrepp. Det ser jag inte fram emot. Efter det så får jag inte göra så mycket på ca 4 veckor. Då är det slutflyttat för mig. :) Alltid en fördel!

Helgen som kommer skulle vi behöva dela oss på flera ställen. Det är visning av svärfars hus, vi skall på kalas till Emelie, jag har en morbror som fyller 65 och vill mamma att vi gör någonting samt att campingen behöver Mikael. Till råga på allt vet vi inte hur jag mår. Ja, ja någon lösning blir det väl. Det är bara det att jag inte kan planera som stör mig.

Tack för att du läser min blogg och lämna gärna en kommentar för då blir jag så glad så glad.