Sammanfattning

Ja, det är nog det jag behöver göra nu. Jag kom just hem från begravningen och många tankar snurrar i huvudet. Bl a varför går man på en begravning? Det måste finnas många olika anledningar till det:

Man vill hedra den avlidne.
Man vill hedra närmast anhöriga.
Man gör det för att andra vill det.
Man gör det för att man är väluppfostrad.
Man gör det för att man är nyfiken.

Varför gick då jag på denna begravning? Jo, det var nog lite av varje som gjorde att jag gick. Min kusin som endast var 52 år har jag inte träffat många gånger i vuxen ålder. Senast var nog när mormor dog och det är längesedan kan jag säga. Varför har jag då inte träffat honom? Jo, det är så att han i sitt hela vuxna liv har haft problem med droger och missbruk. Han har levt ett helt annat liv än vad jag och övriga i släkten. Hur skall man då kunna träffa honom? Nog kände jag en sorg över att inte fått lära känna honom mer innan han dog men nu är det för sent att göra någonting åt det.

Han har två jättefina barn såg jag. De har säkert inte haft det så lätt genom åren men älskade honom ändå.

Sedan hade han massor av kompisar som var på begravningen också. Alla var så sorgsna över hans bortgång och jag förstod att han var mycket omtyckt i sin krets som nästan bara bestod av missbrukare. De ärade min kusin på dett väldigt speciellt sätt. De hade med sig ett gäng duvor som de släppte lös utanför kyrkan. Duvorna flög åt alla håll vilket tydligen är ovanligt för det brukar flyga i flock. Då utbristen en kompis: De är precis som X (jag vill inte skriva ut  hans namn här) De flyger sina egna vägar. Då skrattade alla.

Sammanfattningsvis så var det en väldigt fin begravning i en fin liten kyrka. Min kusin fanns redan i en liten urna och vid urnan stod ett foto på honom. Sedan var det smyckat med ljusa fina blommor.

Efter begravningen var vi 12 stycken som åkte iväg och åt lunch. Mostera mi och min morbror hade bröllopsdag idag och de ville gärna gå och äta lunch. GRATTIS till er igen. Det var faktiskt riktigt trevligt att träffa släkten och prata lite. Både kusiner, mostrar och morbrorar och så mina föräldrar och bror.

Sedan tog jag min morbror med mig och åkte till K-backa igen. Jag tror även min morbror här i stan var glad att han följt med idag.

Nu sitter jag här och funderar och sammanfattar denna dag för att sedan kunna lägga den bakom mig.  Vad jag än kände, tyckte och grubblade över innan jag beslutade mig för att gå så är jag ändå nöjd att jag gjorde det.

Nu skall jag sätta mig lite i den underbara solen.
Kram till er alla och tack för kommentarer.

Kommentarer
Postat av: Eléonore

Usch det är så jobbigt med begravningar även om det är begravningen av någon man inte står så nära, det är stämningen runt det hela som gör att en massa tankar börjar mala i huvudet.
Kan inte låta bli att känna med hans barn, jag kan förstå vilket liv dom haft men att dom ändå älskar sin pappa.
Kram till dig vännen!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback