17 stygn på magen!!!
Och hur gick det till då? Ja, knapt jag vet men så är det ändå. Förra tisdagen kl. 23,00 fick jag plötsligt väldigt ont i magen. Där fick jag, tänkte jag, magkatarr så klart efter en dag med mycket fet äcklig mat. Jag måste lära mig att inte slarva så! Hehe inte var det någon magkatarr. Vaknade på onsdag morgon 04,40 och kunde knappt röra mig. Kunde inte ligga, sitta, stå eller gå och mådde illa. Fick i mig några värktabletter och det blev lite bättre. Jag hade ingen matlust och ingen ork men pinade mig igenom dagen. Eftersom jag är en ganska "känd" person på campingen var det många som led med mig. Och vad många diagnoser jag fick. :) Fram på onsdagskvällen hade värken förändrat sig lite och jag var nu övertygad om att jag fått den där äckliga bakterien som jag hade för flera år sedan. Den botar man med wisky tänkte jag och tog en regäl en. Men inte hjälpte det inte. På torsdagen fick jag tid till en läkare och han undersökte mig nog och skickade mig till Varbergs sjukhus.
Väl där så fick jag all hjälp jag behövde och prover togs sänkan var 165, febern började stiga och en siktröntgen togs. Det var utan all tvivel blindtarmen. Tyvärr kunde de inte operera förrän nästa dag så det blev slangar i armarna med näring och smärtstillande samt antibiotika. Fredag morgon kl. 08,00 körde man mig till operation. Jag som alltid varit så rädd för att man skall skära i mig bad dem bara att skynda sig så jag blev av med skiten. Det här skulle snabbt vara gjort sa de och blindtarmen skulle säkert bort bara med ett titthål.
Så blev det nu inte. Därav 17 stygn på magen. 5 där titthålet gjordes och 12 där de sedan fick öppna för att få ut blindtarmen. Vid 13,30-tiden fick jag komma till avdelningen. Och som jag är så var jag ganska snabbt uppe på benen men attans vad ont jag hade. Och hur lätt kom jag ur sängen då? Ingen rolig historia kan jag säga. Jag fick en hel del med smärtlindring som tur var.
Att ligga på sjukhus är inte direkt min grej och efter två sömnlösa nätter hade jag fått nog. På lördagen när jag träffade läkaren ville jag bara hem igen. Han ville att jag skulle stanna ett dygn till men jag hade fått nog. Så mycket gamla jättesjuka människor på en gång var lite för mycket för mig. Jag ville ut!
Maken hämtade mig och en överraskning väntade. Anders, Elin och Vilma var också med. Även Linnéa och Emelie var med. Vi åkte alla till husvagnen.
Vi hade en fin dag i husvagnen men på söndagen sa jag bara att det var tur att jag inte förstod hur dåligt jag mådde under lördagen. På söndagen åkte jag med Mikael hem. Det är omöjligt att klara sig i en husvagn med 17 stygn på magen. Åtminstone när de är nya stygn.
