Hallojsan!
Jag önskar er alla en trevlig sommar. Här är det äntligen lite positivt i livet.
Kram.
Tillbaka igen!
Jag har tagit en lååååååång bloggpaus nu. Jag har inte bara orkat med även bloggen. Vi har i alla fall firat julen på Irland och det var trevligt.
Tjejerna tyckte att det var jättespännande att flyga och så. Vi tyckte att det var kul att få se hur yngste sonen med familj bor.
Jag har försökt besluta om jag skall avsluta bloggen eller inte. Vi har så mycket tråkigheter hos oss och då blir ju inte bloggen någon rolig blogg. Varför skall den då finnas?
Fast jag kanske skall göra den till en ren scrapblogg istället. Jag vet inte jag får fundera lite till på det.
Ha det så bra alla ni där ute värden.
Lite tändsticksaskar också
Och här kommer flera
Årets julkort
Det ser ut som om det skall bli jul i år igen.
I år räknar vi inte dan för dan så där eftersom vi skall fira julafton på juldagen. Man får ta seden dit man kommer och på Irland firar man på juldagen. Jo, det ser faktiskt ut som om vi skulle komma iväg imorgon. Inga stora katastrofer just nu i alla fall. Bara att jag börjar bli förkyld och att jag måste ta mig till tandläkaren för jag bet av en tand i lördags. Jag ger mig själv fina julklappar va? :( Väskorna är så gott som färdigpackade och vägda. Idag skall jag hämta sonen och flickorna för imorgon bär det iväg. Tjejerna är så spända över att de skall flyga för första gången. Vi har tagit det lungt i helgen eftersom jag börjar bli förkyld och det vet vi ju hur det brukar bli men jag har packat ner så mycket medecin som helst så vi hoppas ju att det skall gå bra. Nu go vänner önskar jag er en JOD JUL!
Äsch jag glömde ju ladda upp bannern. En förutsättning för att kunna vinna. :)
Det gäller att se saker och ting positivt här i livet.
Idag var det meningen att jag skulle ladda upp alla mina julkort men så blev det inte. Varför undrar ni? Ja, kära vänner hur gör man när man inte styr över sitt liv?
Klockan 13,30 idag möttes pappa och jag för att skriva ut mamma från sjukhuset. Det kändes bra efter fyra veckor att hon får komma hem. Tyvärr har den sista drabningen med lunginflamation och allergireaktion tagit hårt på hennes krafter. Så hon är inte speciellt pigg kan jag säga. Vi har dock fullt stöd bakom oss vad det gäller hennes fortsatta behandling. Så nu hoppas jag att hon får piggna till hemma i soffan framför brasan. Pappa var otroligt glad för att hon kommit hem. Jag skall ringa imorgon och höra hur det är.
Efter att ha varit med och skrivit ut henne var jag och köpte lite julklappar som vi skall ha med oss till Irland. Det är inte helt lätt att köpa julklappar som ej tar plats och ej väger någonting. :)
Väl hemkommen så tar maken bilen för att köra till sonen och kolla läget. Vi har varit lite oroliga för honom då han bara har praktiska bakslag hela tiden. Innan maken ens hinner upp till sonen får jag samtal om att sonen befinner sig på sjukhus. Just nu sitter jag här och är superorolig för sonen och maken har åkt till sjukhuset. Jag hoppas att han har färsk information med sig hem. Imorgon är det ett år sedan sonens liv rasade totalt och jag är mycket kritisk till samhällets vilja till att hjälpa. Den stöttning sonen fått är av familj och vänner. Väldigt lite från samhället kan jag säga. Som mamma har man inte heller rätt att söka hjälp för sin vuxna son men hör och häpna! För sin mamma kan en dotter och en son få hjälp. Hur rimmar det?
Kanske kommer det foto på mina julkort någon dag. Vi får se.
Jag förstår om ni inte längre orkar besöka denna trista blogg.
Kram ändå till er som orkar.
Scrapkryssning 2009
Tänk om man hade kunnat vinna en biljett till detta tillfälle. Stena Line och Arkivet har fixat årets scraphändelse. Den hade jag gärna velat vara med på men ack så mager vår ekonomi är just nu. Inte blir den bättre av alla nära och kära som blir sjuka och ligger på sjukhus. 2009 önskar jag blir ett betydligt "friskare" lättare år än 2008 som bara har innehållit sjukdomar och problem.
Lussefirande och Lisebergsbesök
Jisses vilken helg vi hade. Jag hämtade flickorna i fredags efter skolan och så åkte vi till Kungsmässan. Där fikade vi och sedan var tjejerna i sitt älskade lekrum. Under tiden snurrade jag bara runt och gjorde ingenting.
När vi kom hem kom vi på att barnen kunde ju åka och lussa hos min svärmor och det gjorde de med farfar. Det blev väldigt uppskattat kan jag säga men vem kan motstå dessa två små gurkor i lusselinne och krona?
Efter det åt vi taccos och tittade på idol. Som vanligt var det bara att somna och missa det spännande. Tur att webben finns.
Lördagen startade med frukost och sedan åkte farfar och tjejerna och köpte present till mig. Jag fick värdens sötaste ängel av tjejerna (som farfar fick betala).
Sedan åkte vi till min mamma på sjukhuset och lussade henne. Även pappa var där. Följande samtal utspelades mellan 5åriga Emelie och Hälsömormor.
- Hälsömormor, får jag säga en sak?
- Javisst får du det lilla vän.
- Jag har faktiskt saknat dig Hälsömormor.
Detta får en farmor att smälta kan jag säga och för att inte säga en Hälsömormor.
Efter det att vi varit på sjukhuset var det Liseberg som gällde. Gisses vad roligt det var och de planerade fyra timmarna blev nästan sex. Tjejerna åkte massor och vi fikade och vi var i Tomteverkstaden och bland djuren. Vi hann inte med allting ändå. Men två trötta tjejer lämnade vi över till mamma kl. 22,10 på lördagskvällen. Vi lovar att vi skall göra om det igen. Fast gärna med minder folk och med mer tid.
Söndagen gick i födelsedagstecken. Vilket innebär att jag lagade traditionell söndagsmiddag för föräldrar på båda sidor. Allt gick bra fast jag var lite orolig över såsen. Det är ju så att i år var första gången jag hade kalas utan att min mamma var med och hennes uppgift är att se till att såsen är god.
Jag saknade henne gättemycket. Fast det är ju bara att gilla läget.
Imorgon onsdag kommer hon hem i alla fall. Jag var hos henne en snabbis idag och hon är inte jättepigg kan jag säga. Denna sista vända med lunginflamation och allergireaktion har tagit styggt. Jag hoppas att hon hämtar upp sig snabbt och kan njuta över att vara hemma efter 4 veckor på sjukhus.
Nu försöker vi se fram emot att åka till Irland och hålla familjen samlad. Tråkigt att mor och far inte kunde följa med men ingenting att göra åt.
Tack för att ni orkar läsa. Jag har gjort julkort och jag kommer att ladda upp dem här snart.
Kram till er alla.
Jo visst är jag här!!!
Jo visst finns jag här men jag är så trött så trött. Jag har äntligien fått tillbaka min stora data igen efter kraschen men jag är låmgt ifrån klar med den. Det är segt och jag har svårt att samla mig.
Nu har min mamma varit snart fyra veckor på sjukhus och det var meningen att hon skulle ha permis fredag em till söndag em för att om allt var bra bli utskriven på måndag men när jag kom dit idag så har hon feber och imorgon skall hon starta med antibiotika. Eftersom hon är så extremt allergisk mot medecin kommer hon inte att få permission över helgen och det slog hårt både mot henne och pappa.
Vår förhoppning nu är att hon kan komma ut på permis på söndag och komma hit till mig som fyller år och kanske komma hem i slutet på nästa vecka. Jag hoppas det för det ser så bra ut för henne nu.
Annars rullar livet vidare och vi gör allt vad vi kan för att hålla oss flytande. Det är dock inte alltid så lätt kan jag säga. Fortfarande har vår son problem men de växlar ändå och just nu är det positivt med honom. Dock inte för alla problem han ställs inför.
Jag är ändå glad för att ha pratat med yngste sonen och hans familj över skype idag. Så skönt att få se och höra dem.
Några julkort har det blivit och nu hoppas jag även få iväg dem. Jag vill även fota och lägga in dem här. Vi får se hur det blir med det.
Liseberg och barnbarn blir det ändock på lördag och det skall bli kul.
Vi hörs igen.
Inte alltid lätt att se det positiva i livet.
Jag tycket att det var så bra att jag försökte se det positiva i livet. Dock kunde jag inte se det så länge. Igår hade jag en av mina värsta dagar i livet. Jag och min bror var med vår mamma hela dagen. Vårdcentral och sjukhus var de ställen vi var på.
Vi tog beslut som vi aldrig trodde att vi skulle behöva göra. Av hänsyn till mina föräldrar går jag inte in på detaljerna men nu är lilla mor på sjukhus igen.
Jag är så trött så trött så himla trött. Jag har inte sovit en hel natt på hur länge som helst och jag hade ingen aning om att man kan gråta så här mycket. 2008 är ett år jag inte vill minnas. Det har varit berg o dal bana hela året.
Tack för att ni orkar läsa.
Kram till er alla och var rädda om er.
Jag har kommit på en sak!
I denna bloggen skriver jag aldrig någonting roligt. Klart att ingen orkar läsa allt tråkigt jag skriver så nu tänker jag skriva ett inlägg som bara är positiva saker. För det finns faktiskt positiva saker i mitt liv fast det är så lätt att glömma bort dem i allt det tråkiga.
Att den 24 oktober bli farmor till sitt fjärde barnbarn hur kul är inte det då? Nu har jag fyra flickor som barnbarn. Underbart kan jag säga och hon är så himla söt och heter Kerstin.
Jag kan också säga att hennes föräldrar är värda guld. När Kerstin bara var några dagar gammal åker pappa till Irland för att jobba. Kvar hemma är Mamma med sina två flickor. Pappan var hemma över en vecka mer än vad han skulle för att Kerstin skulle hinna komma och för att Vilma skulle ha full uppmärksamhet. Det var lite tufft för en kille med nystartad firma.
Extra glad är jag över att mamman tar båda sina flickor med sig och besöker min mamma på sjukhuset och det trotts att hon hade mycket ont om tid.
Extra extra glad är jag för att denna lilla familj nu är samlade. Mamma och två små flickor flög till Irland i fredags morse. Nu skall de bo där ett år är det sagt. (jag skulle ju inte skriva någonting negativt så ni får tänka själva över om jag saknar dem eller inte :) )
Roligt är det också att idag ha besökt Johan och hans flickor som numera bor i Anders hus och skall göra det medans de är på Irland. Han var så glad och possitiv och jag önskar av hela mitt hjärta att det får bli så. Flickorna var också glada för de har här var sitt rum.
Roligt är ju också när dessa flickor blir så glada när man kommer. Och att höra sitt äldsta barnbarn läsa läxläsningen för mig var också underbart.
Nästa roliga sak är att när vi bestämde oss för projekt städning här hemma (det var nödvändigt efter så lång till i husvagnen) övertalade jag maken min att vi skulle tapetsera om i sovrummet och det är nu gjort. Häftigt värre blev det. Nu skall vi bara göra finliret.
Roligt var också att jag lyckades övertala maken till att även tapetsera om vårt kontor/scraprum. Det fanns flera anledningar till att det behövdes fast det bara var fyra år sedan vi gjorde det. Jag skall förklara den snällaste varianten och det är att vi hade valt en ganska mörkt blå tapet och det är inte så bra när man scrappar. Nu har vi en väldigt ljus tapet. Sovrummet kostade en del men kontoret/scraprummet köpte vi på rea så det kostade bara några hundralappar.
Jag har nu haft kontoret/scraprummet i vardagsrummet några dagar och det är helt toppen. Jag kan se på TV, scrappa och umgås med maken samtidigt. Igentligen skulle man alltid ha det så men det är inte en bra lösning då vardagsrummet ser lite konstigt ut.
Kul är också att jag nu håller på att sätta tillbaka alla saker på kontor/scraprum och det innebär att vi kan få städat klart övriga hemmet och att jag förmodligen blir av med min allergi i näsan.
Positivt är också att vi skall tillbringa julen på Irland med yngste sonen och hans familj. Även äldste sonen med flickorna skall med. Jag hoppas innerligt att ingenting kommer imellan utan att vi kommer iväg.
Jag är också så superglad över att min bror för en gång skull är hemma när det verkligen behövs och det är han för en gångs skull. /Nu har jag verkligen ansträngt mig för att vara positiv eller hur?
Tänk att det är så svårt att se det positiva när livet är svart. Men det är så svårt när man älskar sina annhöriga och de inte mår bra men jag skall försöka skärpa mig lite. Ni får gärna påminna mig om detta om jag ramlar tillbaka igen.
Tack snälla för att ni orkar läsa här och jag lovar att det snart kommer bilder på kort och sådant.
Kram till er alla.
Här tänte jag snabbt gå in och uppdatera min mail...
men så lätt var det inte. Någonting har trillskat me mig och jag vet inte vad.
Min mamma är nu hemma från Sahlgrensak a och allt borde vara bra men det år det inte. Mamma har haft någon typ av kramper men dock inte ep. Hon har träffat en nevrolog som säger att hon är normal och hon har träffat en äldrepsykolog som säger att hon är normal och att ingenting är fel.'
Men någonting år väldigt fel! Hon pratar oavbrutet och hon åter för mycket varje gång. Hon är någonstans medveten om att det är så här och kan inte styra sig själv.
Men vad skall vi göra? Pappa kan inte orka med detta själv och jag är så orolig över hur jag skall kunna hålla ställningarna när Mats är borta. Vem vänder man sig till? Jar vill så gärna hjälpa min mamma.
Ena stunden är hon medveten om mad hon gör men inte näst . Har någon något råd?????
Jag behöver hjälp snälla.
mamma mamma och åter mamma
Vad vore livet utan ens mamma? Jag vet inte men har alltid fasat för den dagen hon skall bli gammal och sjuk. Nu är hon en ung 75 åring som har varit piggare än mig i alla tider men inte de senaste veckorna. Hon åkted ambulansen till Mölndals sjukhus och man trodde att hon haft en propp men senare visade det sig att så var det inte, Efter fyra dagar skickades hon hem som frisk men med någon typ av antibiotika (hon är allergisk mot vanlig antibiotika) för hon fått infektionj i två sår. Väl hemma var det jättejobbigt och vi visste inte vad vi skulle göra och efter fyra dagar blev det helekopter till Sahlgrenska sjukhuset. Någonting är fel väldigt fel och vi vet inte vad det är. Just nu misstänker de att hon har fått EP och det kommer att utredas. i morse ringde hon mig och var helt klar i huvudet och jag har rusat fram i ett konstigt rus hela dagen men ikväll när jag ringde var hon rörig värre. Inte nog med att hon mår dåligt så är det så att min pappa är helt under isen. De har levt ihop i över 55 år och han mår så dåligt över att mamma är sjuk. Vi har hamnat i en stor kris som tar mycket av våra krafter. För bara några veckor sedan var det jag som var sjukast men så är det inte idag och det är jäkligt tufft.
Inget nytt scrappat här inte. Dels har jag inte tid men sen är det så att vi har projekt på gång här hemma. Sovrummet är nu nytapetserat och nu står kontoret på tur. Kontoret gjorde vi för några år sedan men jag har insett att det är för mörkt att scrappa i så nu blir det nytt igen.
Kram och var rädda om varandra!
