Hallojsan!
Kram.
Tillbaka igen!
Tjejerna tyckte att det var jättespännande att flyga och så. Vi tyckte att det var kul att få se hur yngste sonen med familj bor.
Jag har försökt besluta om jag skall avsluta bloggen eller inte. Vi har så mycket tråkigheter hos oss och då blir ju inte bloggen någon rolig blogg. Varför skall den då finnas?
Fast jag kanske skall göra den till en ren scrapblogg istället. Jag vet inte jag får fundera lite till på det.
Ha det så bra alla ni där ute värden.
Lite tändsticksaskar också
Och här kommer flera
Årets julkort














Det ser ut som om det skall bli jul i år igen.
Äsch jag glömde ju ladda upp bannern. En förutsättning för att kunna vinna. :)
Det gäller att se saker och ting positivt här i livet.
Scrapkryssning 2009
Lussefirande och Lisebergsbesök
Jo visst är jag här!!!
Nu har min mamma varit snart fyra veckor på sjukhus och det var meningen att hon skulle ha permis fredag em till söndag em för att om allt var bra bli utskriven på måndag men när jag kom dit idag så har hon feber och imorgon skall hon starta med antibiotika. Eftersom hon är så extremt allergisk mot medecin kommer hon inte att få permission över helgen och det slog hårt både mot henne och pappa.
Vår förhoppning nu är att hon kan komma ut på permis på söndag och komma hit till mig som fyller år och kanske komma hem i slutet på nästa vecka. Jag hoppas det för det ser så bra ut för henne nu.
Annars rullar livet vidare och vi gör allt vad vi kan för att hålla oss flytande. Det är dock inte alltid så lätt kan jag säga. Fortfarande har vår son problem men de växlar ändå och just nu är det positivt med honom. Dock inte för alla problem han ställs inför.
Jag är ändå glad för att ha pratat med yngste sonen och hans familj över skype idag. Så skönt att få se och höra dem.
Några julkort har det blivit och nu hoppas jag även få iväg dem. Jag vill även fota och lägga in dem här. Vi får se hur det blir med det.
Liseberg och barnbarn blir det ändock på lördag och det skall bli kul.
Vi hörs igen.
Inte alltid lätt att se det positiva i livet.
Vi tog beslut som vi aldrig trodde att vi skulle behöva göra. Av hänsyn till mina föräldrar går jag inte in på detaljerna men nu är lilla mor på sjukhus igen.
Jag är så trött så trött så himla trött. Jag har inte sovit en hel natt på hur länge som helst och jag hade ingen aning om att man kan gråta så här mycket. 2008 är ett år jag inte vill minnas. Det har varit berg o dal bana hela året.
Tack för att ni orkar läsa.
Kram till er alla och var rädda om er.
Jag har kommit på en sak!
I denna bloggen skriver jag aldrig någonting roligt. Klart att ingen orkar läsa allt tråkigt jag skriver så nu tänker jag skriva ett inlägg som bara är positiva saker. För det finns faktiskt positiva saker i mitt liv fast det är så lätt att glömma bort dem i allt det tråkiga.
Att den 24 oktober bli farmor till sitt fjärde barnbarn hur kul är inte det då? Nu har jag fyra flickor som barnbarn. Underbart kan jag säga och hon är så himla söt och heter Kerstin.
Jag kan också säga att hennes föräldrar är värda guld. När Kerstin bara var några dagar gammal åker pappa till Irland för att jobba. Kvar hemma är Mamma med sina två flickor. Pappan var hemma över en vecka mer än vad han skulle för att Kerstin skulle hinna komma och för att Vilma skulle ha full uppmärksamhet. Det var lite tufft för en kille med nystartad firma.
Extra glad är jag över att mamman tar båda sina flickor med sig och besöker min mamma på sjukhuset och det trotts att hon hade mycket ont om tid.
Extra extra glad är jag för att denna lilla familj nu är samlade. Mamma och två små flickor flög till Irland i fredags morse. Nu skall de bo där ett år är det sagt. (jag skulle ju inte skriva någonting negativt så ni får tänka själva över om jag saknar dem eller inte :) )
Roligt är det också att idag ha besökt Johan och hans flickor som numera bor i Anders hus och skall göra det medans de är på Irland. Han var så glad och possitiv och jag önskar av hela mitt hjärta att det får bli så. Flickorna var också glada för de har här var sitt rum.
Roligt är ju också när dessa flickor blir så glada när man kommer. Och att höra sitt äldsta barnbarn läsa läxläsningen för mig var också underbart.
Nästa roliga sak är att när vi bestämde oss för projekt städning här hemma (det var nödvändigt efter så lång till i husvagnen) övertalade jag maken min att vi skulle tapetsera om i sovrummet och det är nu gjort. Häftigt värre blev det. Nu skall vi bara göra finliret.
Roligt var också att jag lyckades övertala maken till att även tapetsera om vårt kontor/scraprum. Det fanns flera anledningar till att det behövdes fast det bara var fyra år sedan vi gjorde det. Jag skall förklara den snällaste varianten och det är att vi hade valt en ganska mörkt blå tapet och det är inte så bra när man scrappar. Nu har vi en väldigt ljus tapet. Sovrummet kostade en del men kontoret/scraprummet köpte vi på rea så det kostade bara några hundralappar.
Jag har nu haft kontoret/scraprummet i vardagsrummet några dagar och det är helt toppen. Jag kan se på TV, scrappa och umgås med maken samtidigt. Igentligen skulle man alltid ha det så men det är inte en bra lösning då vardagsrummet ser lite konstigt ut.
Kul är också att jag nu håller på att sätta tillbaka alla saker på kontor/scraprum och det innebär att vi kan få städat klart övriga hemmet och att jag förmodligen blir av med min allergi i näsan.
Positivt är också att vi skall tillbringa julen på Irland med yngste sonen och hans familj. Även äldste sonen med flickorna skall med. Jag hoppas innerligt att ingenting kommer imellan utan att vi kommer iväg.
Jag är också så superglad över att min bror för en gång skull är hemma när det verkligen behövs och det är han för en gångs skull. /Nu har jag verkligen ansträngt mig för att vara positiv eller hur?
Tänk att det är så svårt att se det positiva när livet är svart. Men det är så svårt när man älskar sina annhöriga och de inte mår bra men jag skall försöka skärpa mig lite. Ni får gärna påminna mig om detta om jag ramlar tillbaka igen.
Tack snälla för att ni orkar läsa här och jag lovar att det snart kommer bilder på kort och sådant.
Kram till er alla.
Här tänte jag snabbt gå in och uppdatera min mail...
Min mamma är nu hemma från Sahlgrensak a och allt borde vara bra men det år det inte. Mamma har haft någon typ av kramper men dock inte ep. Hon har träffat en nevrolog som säger att hon är normal och hon har träffat en äldrepsykolog som säger att hon är normal och att ingenting är fel.'
Men någonting år väldigt fel! Hon pratar oavbrutet och hon åter för mycket varje gång. Hon är någonstans medveten om att det är så här och kan inte styra sig själv.
Men vad skall vi göra? Pappa kan inte orka med detta själv och jag är så orolig över hur jag skall kunna hålla ställningarna när Mats är borta. Vem vänder man sig till? Jar vill så gärna hjälpa min mamma.
Ena stunden är hon medveten om mad hon gör men inte näst . Har någon något råd?????
Jag behöver hjälp snälla.
mamma mamma och åter mamma
Inget nytt scrappat här inte. Dels har jag inte tid men sen är det så att vi har projekt på gång här hemma. Sovrummet är nu nytapetserat och nu står kontoret på tur. Kontoret gjorde vi för några år sedan men jag har insett att det är för mörkt att scrappa i så nu blir det nytt igen.
Kram och var rädda om varandra!